Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sökan om afsked, så länge regementet, vid hvilket jag
tjenstgjorde, befann sig på krigsfot.
Den 13 Mars lemnade regementet fästningen Rendsborg.
Marschen gick öfver Neumünster, Segeborg, Stockelsdorf och
Lubeck förbi Ratzeborg; det kompani, vid hvilket jag stod,
blef denna afton inqvarteradt i samma by, som jag året förut
vid en furagering hade hjelpt till att brandskatta, innan den
blef utplundrad af det fiendtliga partiet. Jag igenkände
genast länsmannen, i hvars hus jag med några af manskapet
blef inqvarterad; det var mig mycket kärt att ban ej igenkände
mig. Här, så väl som på några andra ställen vi drogo igenom,
herrskade fattigdom och elände, en oundviklig följd af de
oupphörliga utplundringarne och genommarscherna af vän och
fiende. Vidare gick marschen öfver Mölln, Lauenborg,
Wester-lioltz och Bremen. Här mottog den ena och andra af oss
riddarekorset och dannehrogen för delaktighet i kriget under förra
året. Från Bremen ankommo vi till Osnabrück den 10 April.
Samtliga danska officerare blefvo liär inbjudna att öfvervara
en katolsk kyrkofest i anledning af de allierades intåg i Paris.
Från Osnabrück marscherade vi till Munster, hvarest regementet
stannade till den 10 Maj. Då turen kom till mig och två
andra officerare, att efter erhållen tillåtelse göra en liten utflygt
till Rhen och Düsseldorf, kom samma dag ordres till uppbrott.
Samma dag den 10 Maj anträddes återmarschen till Danmark,
och den 14 Juni inryckte den bataljon, vid hvilken jag stod, i
Slesvig. Den 22 Juni sattes regementet på fredsfot. Dagen
derpå inlemnade jag min ansökan om afsked, som jag dock ej
fick förrän efter Juli månads utgång. Emellertid hade jag blifvit
premierlöjtnant och som sådan bekommit mitt afsked, men med
kaptens rang, något som jag naturligtvis ej hade begärt, men
som min regementschef mig ovetande hade tilldelat mig;
äfvenledes öppnades för mig utsigten att som kapten inträda i
ge-neraladjutantstaben. Men Norge hade ju kallat sina söner till
vapen, och
Norgo var det land, der lifvets röst
ljiid första gängen frän värt späda bröst;
der tändes gnistan till den flamma,
som brände för mitt fosterland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
