Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
förklarade, att jag med största beredvillighet ville mottaga
anställning vid korpsens nordligaste kompani, förflyttades jag till
Vangska, hvars distrikt sträckte sig till den i söder derintill
gränsande Slidre prestgård, hvarest Christie var kyrkoherde. Ej
förrän 1820 fick jag order att taga mig en fast bostad i
distriktet. Kyrkoherden skulle om hösten hafva en huslärare
för sina många barn; jag öfvertog denna post, hvarigenom jag
åter uppfriskade mina skolstudier. Men af vida större
betydenhet blef för mig vistandet i denne rätt-troende och
gud-fruktige prestmans ocli hans familjs hem; ty derigenom skulle
den af Gud hos mig nedlagda inre kallelse för theologien åter
blifva väckt och framkallad för mitt medvetande och min
öfvertygelse, men nu med förnyad och förökad styrka, och denna
gång följde jag böjelsen och — kallet.
Om sommaren 1823 fick jag min ansökan om ett års
tjenstledighet beviljad, med löfte om en förlängd permission, för att
i Kristiania läsa till theologisk embetsexamen. I Oktober
lemnade jag Valders och Sliders prestgård, och kom samma
månad till Kristiania, fast besluten, om Gud så ville, att taga
theologisk examen, och på så sätt inträda i det andliga ståndet.
För att med full ifver kunna studera den mig allt mer och mer
kär blefna theologien, bestämde jag två år för mitt vistande
vid universitetet.
I alla trakter af landet voro många och mycket indrägtiga
pastorater lediga, i följd af den dåvarande bristen på prester och
theologie kandidater. Jag hade ännu ej bestämt mig för
någon viss trakt. "Det blifver väl norrut du blir prest", började
det så småningom ljuda inom mig, ehuru detta ej var helt och
hållet efter min smak. Jag var ej längre ung, ty i Januari
1824 fyllde jag 37 år. I de sista åren liade jag känt
bröstlidande; min högra arm var kommen ur led, utan att åter vara
kurerad, så att jag ännu nödgades bära honom i band och
den hade för alltid förlorat sin styrka. "Men om det nu
framdeles skulle blifva några lediga pastorater norrut, och ingen
vill söka dit upp’? Ja, då får jag väl resa." Men denna tanke
var alltid i hemlighet åtföljd af den önskan, att ej blifva
försatt i denna nödvändighet. Dock, norden och bara norden
framställde sig oupphörligt för mina tankar, och omsider icke
ett obestämdt norden, utan polartrakterna och slutligen
Finmarken och lapparne. Efter slutad gudstjenst, Juldagen 1823,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
