Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60-
utgöra 1 j qvarter. Man sitter på botten med utsträckta ben.
En kjärris är öppen, men pulken bar framför ett hvälfdt däck,
som vanligtvis är öfverdraget med skälskinn; under detta däck
äro benen i skydd. Främst i slädan är en liten öppning för
små reseförnödenheter. Lapparne köra ofta i kjärris, emedan
pulkens däck hindrar deras rörelser. Man kan äfven häraf
se detta folks liflighet; ty än sitta de på botten än på kanten
af slädan, och än ser man dem under full fart stående
upprätta i slädan.
Så snart de resande nedsatt sig, kastar föraren —
vappu-sen — sig i sin släda, ger sin ren ett dugtigt rapp med
tömmen, och i samma ögonblick är också bela karavanen i full
fart. Småningom inträder ordning efter den första oredan, som
nästan är oundviklig, när tåget sättes i gång. Renarne, som
alltid behålla något qvar af sin vilda natur, äro i början
mycket svåra att styra; det går derför ofta belt vildt till, och för
ett ovant öga ser det farligt nog ut. Man svänges och kastas
omkring, stjelper och kommer upp igen, släpas stundom med,
utan att man förstår hur det är möjligt att behålla armar och
ben hela. Man bör alltid medföra en eller två lösa renar;
hjelp-ren (vare-ren) kallad; vid nedkörandet utför stora backar
fastbindes en sådan ren vid den ovana resandes pulk, tömmen
bindes, som jag redan anfört, om hufvudet på hjelp-renen
(varerenen), som derigenom stretar emot, hvarigenom pulken kommer
att gå jemnare.
Ofta köres det på och längs utefter sluttningen af branter
och tjell; det ser då stundom ut som skulle den nedåt
slingrande pulken ämna slunga såväl den resande som djuret ut
öfver branten och fjellet. Vid en dylik färd kommer den resande
i en ställning, som är lika komisk som obeqväm och förarglig;
pulken går nemligen då på tvären längs sluttningen, dess spets
och likaså den resandes ben äro då uppåt vända, medan
hufvudet lutar nedåt; dragremmen glider tillika ut på djurets hals
och gör detta lika oförmöget att draga, som den resande att
bibehålla denna obeqväma ställning.
Med renby eller fjellby förstås dels både tältet och
hjorden, dels också hjorden ensamt.
Första dagen kommo vi ej längre än till Mortensnäs, tre
mil; följande dagen till Polmak vid Tanaelfven, som ligger en mil
högre upp än Seida, och är mycket större" än detta. Den 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
