- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
69

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69-

ken egentligt hade urartat så, att den för Ryssland kunde
betraktas och anses som en hyllningsresa, då den norska fogden
måste medtaga presenter, för hvilka ban likväl hedrades med
gengåfvor.

1827.

Nu skulle jag åter anträda en vinterresa, och för den
skull tillagades den sedvanliga matsäcken. Denna bestod af
ett slags kaka (lefse), på hvilken utbreddes en deg af
hvete-mjöl och mjölk, hvarefter den torkades; derefter blöttes den
på baksidan ocli lindades in i ett linne för att blifva
jemnfuk-tig, hvarefter den beströks med smör, sirap och rifven renost,
ilioplades och skars i fyrkantiga bitar. Ju mera en sådan
lefse fryser, desto mörare blir den, under det att all annan
mat fryser till is. Den på sådant sätt tillredda lefsen är
bestämd att ätas om dagen, då lappen måste låta renen hvila
och beta.

Lördags morgon den 27 Januari stodo renarne förspända,
som skulle föra mig och min hustru samt några andra resande
till fjell-lapparnes thing i Polmak. De förspända renarne stodo
fastbundna eller fasthållna i alla möjliga ställningar, som de
dock hvarje ögonblick förändrade, ty aldrig står renen stilla.
Afresan från ett ställe framkallar alltid en mängd åskådare,
såväl barn som vuxna personer. Jag nekar ej för, att äfven
sjelf hafva varit närvarande som åskådare vid en dylik resa.
Med dessa menskliga åskådare förena sig äfven en mängd
fyr-benta, nemligen hundar, som med sitt oupphörliga skällande
och gläfsande göra renarne ännu mera oroliga och rädda.
Vänligt och förekommande hjelper fjell-lappen den resande i
pulken samt visar hur man skall behandla och hålla tömmen.
Ibland binder han den ovana resandes töm vid sin pulk,
hvilket kallas att taga en i slagtöm. Detta sätt att låta köra sig
är mindre angenämt, då dermed är förenadt obehagliga
ryckningar af den vid hufvudet fastbundna renen; framdeles lär
föraren den resande ropa: "ale vuost! ale vuost!" — "håll!
håll!" — när man behöfver hjelp. Efter att hafva ordnat allt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free