- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
71

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71-

Vinterthingen gifva för fjell-lapparne ej mindre glada och
trefliga dagar, än sommarthingen för sjö-allmogen, och hafva
likhet med våra vintermarknader. Thing skall hållas,
kyrkoförrättningar skötas och utföras, och fogde, skrifvare och prest
utfå sina så kallade rättigheter i renkött och renhudar. Nu
ses lapparne vandra omkring mellan fogden, skrifvaren,
presten och handelsmannen med sitt renkött, rentungor, renost,
frusen renmjölk, märg samt skinn och hudar af alla slags djur.
Alla dessa herrligheter skola aflemnas och mottagas hos
köpmannen, och der skall prutas och omsider handlas. Allt efter
som skatterna blifvit aflemnade och köpen afslutade skall
vedergällning gifvas och mottagas; denna är af olika slag: en
kopp kaife, ett glas vin, en sup eller något tobak. Och såsom
vid sjöthingen, så tillgår det här: bekantskaper stiftas och
förnyas, och öfverallt ljuda välkomsthelsningar. Lappen
omfamnar lappen, sin prest, sin fogde, sin skrifvare, sin köpman, sin
länsman, klockare och skolmästare, och omfamnas af alla dessa
igen. Lapparnes helsning a diervan, diervan/" och "buri.it,
bn-rist!" höres öfverallt; så mycket lappska kan alltid presten,
fogden, skrifvaren och köpmannen, att när de tillropas:
"diervan, diervanI" de kunna svara samma ord igen. När de blifva
hvarandra varse och komma hvarandra inpå lifvet, så sker en
half omfamning med ena armen, hvarvid ropas: "buri.it, burist/"
och alla dessa helsningar försiggå ute i kölden och snöstormen
lika bra som om de vore i ett varmt rum.

Lördagen den 3 Februari var thinget slut, och dagen efter
höll jag gudstjenst i en temligen stor stuga. (I sednare tider
är ett kapell uppfördt i Polmak.) Halfva predikan höll jag
på lappska. På måndagen skulle vi alla lemna platsen;
qvällen förut hade lapparne uppsökt, samlat och tjudrat renarne,
som under thinget hade fått gå lösa. Måndagsmorgonen sågos
från de kringliggande fjellen lapparne nedkomma, dragande
djuren i tömmarne efter sig. Skrämda af menniskorna och
liundarne, göra renarne oupphörliga språng ocli försöka
komma tillbaka till fjellet; stundom lyckas en ren att slita sig
lös och sätter i galopp af till fjellet igen; nu måste man
hemta den åter, hvilket endast blir en möjlighet derigenom,
att en ensam ren, om den ej blifver alltför mycket skrämd,
ogerna aflägsnar sig långt från den hjord, till hvilken han
hörer. Under tiden har man böljat att spänna för, doclc sprin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free