Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72-
ger ännu en och Annan lapp omkring med en rentunga eller
några märgben, ett stycke frusen renmjölk eller ock möjligtvis
med en silfverslant, för att ännu en gång visa presten, fogden,
skrifvaren, köpmannen eller deras hustrur "den sista äran
innan man åtskiljes", och "ho som förares, måste förära igen",
lyder hederns omutliga lag. Der borta springer en annan lapp,
halft förtviflad och halft utsjasad, för att åstadkomma det
tillsagda antalet af renar, ty vargen hade under natten varit bland
hans renar, sedan de voro insamlade och tjudrade, och han
fann ett af djuren sönderrifvet och dödadt samt ett annat
strypt af tömmen, som det hade fått omkring halsen under
försöket att fly.
Den 27 Februari återvände min hustru till Vadsö, efter
sitt första försök att köra renar; jag reste deremot åter till
Karasjok. Snödrifvor, storm och töväder hindrade så, att jag
ej kom längre än fyra mil, till en rysk undersåte. Om starkt
töväder inträffar nödgas man stanna der man är, ty renen kan
då ej draga. Dagen derpå kom jag med knapp nöd under tak
för ett tilltagande våldsamt snöväder; det var hos klockaren i
Utsjok som jag tog in. Storm och starkt snöfall uppehöll mig
här till den 1 Mars. Dylika uppehåll voro hvarken obehagliga
eller tidspillande för mig; all min önskan var att vistas bland
lapparne, och således införde jag under dessa uppehåll med
bläck i min språk-dagbok livad jag som hastigast upptecknat
med blyerts, eller ock utarbetade jag öfversättningar eller
samtalade med husets folk. Jag reste derför alltid helst allena,
och undvek så mycket som möjligt hvarje annat sällskap än
lappars. För de flesta är oftast resan endast ett tvingande
medel att komma fram, men för mig var resan sjelfva målet;
derför skyndade jag aldrig på; ty jag hade ju ingenting att
skynda efter: jag var ju midt ibland dem, hos hvilka jag ville
vara. Den 3 kom jag omsider till Karasjok. Här stannade
jag till onsdagen den 7 Mars, då jag reste till Kautokeino,
hvarest jag anlände den 9. På denna sträcka voro nu tvänne
fisk-gammer uppförda utmed stränderna af de fiskrika
insjöarne, och i dessa gammer tillbringade jag nätterna, så att jag
nu hade det bättre än förra vintern. Från den 10 till den 19
stormade det oupphörligt, isynnerhet från den 14 till den 16.
Thermometern visade endast— 10° R., men ändå var kölden
outhärdlig; bläcket frös så snart jag tog bläckhornet från ugnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
