Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75-
Om äfven mina språkstudier ej hade drifvit mig att
företaga den 82 mil långa vinterresan till Kautokeino och Karasjok,
så var det en annan trängtan, som tvingade mig att resa de
25 milen till Karasjok, således 50 mil fram och åter. Sedan
jag 1825 af min svärfader i Slidne prestgård hade mottagit
syndaförlåtelsen och den heliga nattvarden, hade jag ej varit
gäst vid herrans bord, och då jag nu kände längtan att ånyo
blifva delaktig deraf, så hade jag aftalat ett möte i Karasjok
med kyrkokerden i Alten-Tal vig, prosten Röde. I Karasjok,
på bortresan till Kautokeino, meddelade vi derför ömsesidigt
hvarandra aflösningen och den heliga nattvarden. I anledning
häraf var kyrkan öfverfylld med menniskor, som iakttogo den
djupaste tystnad och andakt, och visade det lifligaste
deltagande och glädje öfver att i sällskap med tvänne prester kunna
anamma det heliga sakramentet. Denna dag blef för oss alla
derigenom en ännu större högtidsdag och en glädjens dag i
Gudi, som länge mindes och omtalades.
Vid min återkomst till Vadsö den 10 April, fann jag
prest-gården tom och stallet instörtadt. Min hustru hade skyndsamt
nödgats lemna den förfallna byggningen, som började ramla;
det var en lycka att ingen menniska skadades vid uthusets
instörtande. Vi fingo hyra två små rum i köpmannens hus, ty
vid den företagna besigtningen förklarades prestbyggningen för
irrepax-abel.
Den 14 Juli följde min hustru mig till Nässeby, men reste
den 17 tillbaka; jag deremot gick med fogden öfver
Varanger-fjellet till thinget i Tana. Då detta var slutadt, fortsattes
resan den 23 till Lebesby. Straxt efter utfarten från
Guldholmen tvang oss en plötsligt uppkommande motvind att söka
hamn i en liten remna af Digermulljellet. Efter några timmar
lyckades vi komma till ett bebodt ställe, der vi måste stanna
ett dygn. Under tiden fick jag tillfälle göra husbesök och
förhöra ungdomen i katechesen och katichesera med barnen såväl
här som i närmaste trakten. Under dimma och mycket regn
kommo vi till Hops-eidet, och dagen derpå till Lebesby, till
thinget. Här fanns nästan ingen allmoge, ty tiden var (len
mest olämpliga för sjö-allmogen; det var nemligen
frihandels-tiden, makketiden kallad, då allmogen hade tillåtelse att
omedelbart försälja sin fisk till ryssar och andra; följaktligen lågo
alla menniskor vid hafskusten och fiskade. Denna tiskhandelstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
