- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
85

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett folk som lapparne och ett språk som deras, hvilket är
beröfvadt all slags litteratur; som lefver spridt på stora
områden och är afskildt från hvarandra genom fjelisträckningar, haf,
fjordar och floder, och hvars stammar föra ett så olika
lefnadssätt, ett sådant folk kunde jag ej lära känna genom att
uppehålla mig på en enda trakt, äfven om jag vore der hela
mitt lif. Der gifves knappt något annat medel att lära känna
andan, grundtonen och grunddragen hos ett sådant folk och
ett sådant språk, än den personliga bekantskapen med
samtliga dess stammar, med individen och med hela folket. En
sådan personlig bekantskap hade jag redan påbegynt, och nu
ville jag fortsätta dermed. Om vintern skulle derför min
hustru följa mig till Polmak, Karasjok, Kautokeino och flera
andra ställen. Under mitt uppehåll på dessa platser ville jag
tillika företaga utflygter för att uppsöka fjell-lapparne i deras
hem. Om sommaren skulle min hustru följa mig längs kusten
i en öppen båt, i hvilken vi måste resa längs kusten af
Finmarken ända till Trondhjem, och vara fyra månader på
vägen, på det jag skulle kunna erhålla tillräcklig tid att lägga i
land än här och än der. Två gånger hafva vi således
tillsammans rest denna långa väg, förutom de många båtresor vi
företogo i sjelfva Finmarken, och det, oaktadt min hustru, såsom
redan är anfördt, nästan alltid plågades af sjösjukan. Om Gud
hade velat att vi skulle haft några barn, så hade naturligtvis
ett sådant nomadlif ej varit möjligt; men vi voro barnlösa,
fastän ej alltid utan en känsla af saknad deröfver. Vid alla
våra resor kunde föga afseende göras på min hustrus
beqvämlighet, ej heller på hvad resorna kostade, utan endast på
huruledes afsigten och målet kunde uppnås. Detta nomadlif
fortsattes nu oafbrutet till hösten 1831, och sedan framdeles
under våra åtskilliga uppehåll i Finmarken. Endast på detta
sätt kunde det således blifva möjligt att tränga in i sjelfva
hjertat af folket och språket, ty för att rätt kunna uppfatta
språket måste man förstå folket, och så omvändt. — Språket
kunde jag endast lära af dem, som icke förstodo något annat
språk, än det Gud gifvit dem — deras modersmål — ty endast
de talade språket rent och oblandadt, och derför skulle
fjell-lapparne hädanefter vara mina läromästare både mecl och utan
deras vetskap. Att jag ända hittills hade nödgats dela min
tid och mina iakttagelser mellan lapparne och norrmännen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free