Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87-
likaså morgon- och aftonbön, samt katechisera med barnen;
men att tillbringa dagarne med barnens undervisning, kunde
jag, som sagdt var, för det första ej gå in på. Iiedan länge
hade min själ och min håg längtat till fjell-lapparne. Då jag
nu reste på detta sätt, var det billigt att jag betalade för skjuts,
bostad och föda, ty oin jag för det första ej gjorde dem
någon vidare nytta, så ville jag ej vara någon enda af dem till
besvär. Slutligen uppgaf jag sjelf den tid jag ämnade
tillbringa i fjellet, och anmodade dem att sjelfva bestämma och
ordna min resa bland dem, då jag hvarken kände nejden eller
tjellbyarnes omgifningar.
Största delen hade förstått och begripit mig, och
tillkännagaf sitt bifall och sin tillfredsställelse; de tackade mig för
skjutspengarne, som de ville mottaga; men sade, att för
husrum och föda togo fjell-lapparne aldrig någon betalning, och
jag skulle derför vara välkommen på det sätt jag hade sagt,
och ju mera jag ville äta af fjell-lapparnes mat, deras
rentungor och märgben, dess gladare skulle de känna sig.
Thorsdagen den 7 Februari voro samtliga förrättningar i
anledning af thinget slutade, och alla gjorde sig derför i
ordning till afresa.
Ändtligen var då den dagen kommen, som jag så länge
hade gladt och förberedt mig på. Jag hade redan i 2£ år
rest omkring i Finmarken, men ännu ej varit i fjellet.
Närmast mig voro elfvarnes, hafvets och fjordarnes strandinvånare,
fjermare öknens söner och döttrar; men alla voro lika nära
mitt hjerta och mitt embete. Det mera ovanliga ocli
äfventyrliga i den nomadiserande fjell-lappens lif gör visserligen
nomadens tält intressantare för den resande, än de stadigt boende
sjö- och elf-lapparnes hem; men jag var ingen resande, jag
var något ännu mera. Skulle afsigten med mina
kringvandrin-gar och uppehåll bland öknens barn uppnås, så var en
förutgående förberedelse med bekantskapen af språket och en
härdad kropp, för att nästan under bar himmel uthärda
Nordpolens vinterköld och vinterlif i det öppna och dragiga tältet, en
betingad nödvändighet. Denna förberedelse var nu gjord.
Då det blef bekant, att jag ville till fjells, tillbjödo sig
flera att följa mig. Jag afslog naturligtvis alla dylika tillbud;
ty jag ville ej hafva någon reskamrat och ännu mindre någon
uppassare med mig. När jag undantager den enda gängen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
