Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88-
1826, då jag på resan till Kautokeino och Alten hade fogdens
svåger med mig, så har jag på alla mina resor ständigt varit
min egen uppassare och tjenare. Huruledes skulle det kunna
blifva någon ömsesidig tillit, vänskap och förtroende mellan
lapparne och mig, om jag icke utan ledsagare kunde resa och
lefva bland dem, icke äta af lapparnes tillagade mat och
med dem ur samma fat? Jag vill ej lemna oanmärkt, att
med ett enda undantag lapparne ej ville tillåta mig äta ur
samma fat med dem, utan gåfvo mig ständigt ett eget fat. —
Derför satt jag aldrig länge i tältet eller sjö- och elf-lappens
gamme, innan det vid mitt inträde afbrutna samtalet åter var
i full gång; man glömde, att der fanns någon främmande ibland
dem eller någon som observerade dem; ty jag bjöd till att så
väl i tal som åthäfvor likna en lapp. Dessutom kunde ju en
sådan ledsagare eller uppassare blifva sjuk och då vara för
mig till ännu större hinder och besvär; skulle jag sjelf sjukna,
så fick jag nog allt det bistånd jag kunde behöfva af de
menniskor, bland hvilka jag vistades.
Jag förde med mig en 2.! aln lång säck af oklippta
får-eller renskinn och ett ylletäcke. Säcken kröp jag in uti när
jag skulle sofva, och täcket bredde jag öfver ansigtet, för att
ej förkyla det under natten. Likaledes medförde jag kaffe, som
jag sjelf kokade i den medförda pannan, samt bröd, salt, knif
och gaffel, men ej sked, för att ej dermed såra folkets vanor.
— Lapparne föra alltid sjelfva knif med sig, så att de funno
det alldeles i sin ordning, att äfven jag förde en sådan med
mig, och då det är männerna som koka, så väckte det ingen
uppmärksamhet, utan tvärtom deras synbara bifall, att jag följde
samma plägsed ocb sjelf kokade mitt kaife.
Dagen efter sedan jag hade sagt att jag ville till ljells,
kom en fjell-lapp in till mig för att gifva mig en förberedande
blick i en Ijell-lapps tält. "Det är således ditt allvar", sade
ban, "att du vill till fjell-lapparne?" Ja, var mitt svar. "Vet
du, att de hafva hundar i sina tält?" Ja. "Skola lapparne jaga
dessa sina trogna och nyttiga tjenare ur tältet för din skull?"
Nej. "Många af dessa hundar äro elaka mot främmande; är
du rädd för dem?" Nej. "Vet du, att ofta ingen ro finnes i
tältet hvarken dag eller natt?" Ja. "Vet du, att du kan blifva
lemnad ensam qvar i tältet?" Ja. "Vill du äta hvad vargen
sönderrifvit eller dräpt?" "Äter du det?" frågade jag. "Ja, vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
