Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94-
af dem fullföljde livad de talade om; de tycktes ännu vänta
på något, och detta något var aftonbönen. Jag sade dem,
att jag ville hålla aftonbön, och straxt var all sömn
försvunnen och de frånvarande blefvo kallade till tältet. De som ej
kunde få plats i tältet ställde sig utanför, der de hörde lika
bra, som om de hade varit inne. Efter dét jag hade läst
tacksägelsen, Fader vår ocli välsignelsen, sade jag det brukliga:
"Gud gifve eder en god natt!" hvarpå alla svarade: "Vi önska
dig detsamma!" och straxt derpå: "Tack för Guds ord!"
Nu skulle man ändtligen lägga sig. Först blef det mig
lemnadt så mycken plats, att jag kunde krypa in i min säck,
hvarvid jag biträddes af min tjenstvilliga värd; derefter lade
jag björnskinnskragen under mitt hufvud ocli kastade täcket
öfver ansigtet, ty det var kallt; sedan lade Hans Anders sitt
hufvud på min höft, och på detta sätt gjorde alla de öfriga,
tills vi bildade en ring kring eldstaden. Småningom dog elden
ut af sig sjelf, och få ögonblick derefter voro alla tungor
förstummade; allt var tyst och stilla, så att knappt här och der
ett sakta pustande hördes. Jag måste åter taga täcket från
ansigtet samt låg länge och betraktade än de sofvande
omkring mig, än stjernorna, som jag genom den stora
rököppningen i tältet såg tindra på den klar blefna himlen, hvilken
stundom upplystes af förbisväfvande norrsken. Småningom
började himlen med sina stjernor och norrsken att blifva
mörkare och mörkare, tankarne och medvetandet förvirrades, ocli
ändtligen tillslöt sömnen äfven mina ögon. Då jag vaknade
hade Hans lagt täcket öfver mitt ansigte, ty natten var
mycket kall.
Tre timmar efter midnatt voro vi på fötter igen, hvarefter
lapparne genast gingo till sina renar. Som vädret det tillät,
af-kastade jag päsken och tvättade händer och ansigte i snön
samt sprang några gånger af och an framför tältet, för att
uppvärma och uppmjuka kroppen och lederna. Blodet kom
dervid åter i friskt omlopp och en behaglig känsla af värme
och välbefinnande genomströmmade hela min varelse. Af smält
snö kokade jag nu mitt kaffe och åt ett stycke bröd dertill;
derefter läste jag i Nya Testamentet, som jag alltid förde med
mig i pulken, tillika med bröd, kaffe, en kaffepanna och en
träskål. Under tiden hade lapparne återkommit från renarne,
hvilka de hade flyttat till bättre betesplatser-, och intogo nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
