Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105-
om restältct, dock med den skilnad, att här i det stora tältet
qvarstanna alla på sina platser. Då och då afskumuias det
feta i grytan med en träslef, men något af spadet följer alltid
med fettet; det feta, som flyter i träslefven ofvanpå spadet,
af-blåses i en skål, och man ser nu, huru den knäböjande kocken,
med sitt af elden blossande ansigte förer sin blåsande mun
rundt omkring slefvens bräddar.
När då maten är upplagd och fördelad, uppmanar
husfadern till en tyst bön, som också förnyas efter måltiden. Efter
qvällsvarden påkläda sig de, hvilka skola vaka första hälften af
natten hos hjorden. Derefter läses aftonbönen, och tillägges,
som jag redan anfört, af alla närvarande ett: "Tack för Guds
ord!" När nu vakten lemnar tältet, ropar den vid namn de
hundar, som skola följa den, och hvilka då framkomma, under det
de öfriga hundarne lugnt ligga qvar. Hundarnes antal hos
min värd var 17; de fördelades bland dem, som skulle bevaka
hjorden; de erhålla sina namn som valpar.
Antingen nu en egare har många eller få renar, vill ban
aldrig riktigt uppgifva antalet, på det ej en eller annan olycka
skall träffa hjorden. Per Gjermundsen var en ovanligt
begåfvad och särdeles förståndig man; det var ett riktigt nöje att
samtala med honom; tillika var han mycket klok och försigtig,
och hvarken han eller hans hustru glömde ett enda ögonblick,
att det var presten som var deras gäst.
Nu kom söndagen, den kyrkodag, hvilken alla hade gladt
och förberedt sig så mycket åt och påtagit sina bästa kläder;
det var den 11 Februari. Efter slutad gudstjenst gick jag
omkring i skogen. Oförmodadt såg jag mig omringad af resande
fjell-lappar, som kommo körandes i full fart. Det var min förre
värd, Hans Andreas, en af lians döttrar och flera andra. Då
han ej hade omnämnt, att ban eller någon annan ville komma
för att bevista gudstjensten, så väntade jag ingen. Med glädje
gick jag åter in i tältet, påklädde mig ornatet och höll åter
gudstjenst. Straxt efter denna var slut, reste de genast
tillbaka, för att om möjligt vara hemma innan mörkret inträffade.
Hans Andreas och hans dotter reste således tre, de andra fyra
mil, för att höra en predikan på sitt modersmål. Det var en
särdeles vacker vinterdag med klart solsken, kölden var ej
öfver 23° R,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
