Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108-
och raskt ocli behändigt omfamnar han den. Med bakfötterna
försöker nu renen att sparka ifrån sig sina båda motståndare,
men förgäfves. Plötsligt blir djuret alldeles stilla och rör sig
oj, utan står med lutadt hufvud, medan ögonen lurande fara
omkring åt alla sidor. På en gång reser det hufvudet,
stångar, stegrar sig och slår med frambenen, störtar öfverända och
rycker de båda lapparne med sig i fallet; nu ligga alla tre i
snön och kämpa, men komma åter upp igen. Under tiden
hafva lapparne fått snaran af djuret, och i vildt galopp sätter
det nu af öfver snön, ty det tror sig ej i säkerhet, förrän det
trängt sig djupt in bland de andra djuren, hvarest det i första
ögonblicket utbreder förskräckelse, förvirring och flygt, från
hvilken de likväl hindras af hundarne, och derför ännu tätare
sluta sig tillsammans. De hornlösa renarne få ofta snaran om
halsen; djuret sätter då i väg, men störtar samma ögonblick
qväfdt i snön, der det liflöst blir liggande med utsträckta ben;
lugnt och obehindradt lossar då lappen skyndsamt snaran från
renens hals. Knappt börjar djuret att åter andas, förrän det i
ett språng åter är på fötter och sätter af in bland de andra
renarne, utbredande der förvirring ocli oreda.
Thorsdagen den 21 Februari reste jag till Ole Olsen Rik,
som bodde li- mil längre bort. Jag frös något under vägen,
likaså de båda skjutsande. Den 18 Februari visade
thermome-tern 27° R., den 19: 20°, den 21: 30°, den 22: 27" ocli
söndagen 25". Då det den följande dagen endast var 20" kallt,
kändes luften särdeles mild och stilla.
Lördagsmorgonen den 23 Februari reste jag vidare,
skjutsad af Ole och hans son. Vargarne liade den natten huserat
illa med renarne; några hade de dödat och af andra hade de
lösslitit stora stycken; ibland dessa fanns den ren som varit
bestämd för mig. Jag hade att resa fyra mil. Det var mörkt
och sent då vi närmade oss platsen der renbyn skulle vara
och tältet skulle stå; emellertid var allt här öde och dödt, och
intet spår att se hvarken af djur eller menniskor; således var
renbyn flyttad. Vi körde vidare och befunno oss oförmodadt
mellan två små tält; en gammal man trädde ut från det ena
och berättade oss, att han och hans gamla hustru voro allena
i tältet; förrän om fjorton dagar väntade han ej att få höra
något af sina barn, som voro flera mil borta med renbyn, och
i clet andra tältet var bara en qvinna uied ett spädt barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
