Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112-
sidan, och endast med största ansträngning kunde vi hindra
dem från att följa kamraterna. Slutligen framkommo vi till
Per Banners tält — och förbi voro alla mina förhoppningar
om ett någorlunda rymligt och beqvämt logis, ty detta tält var
litet, trasigt och bar spår af fattigdom. Endast de många
hundarne och mängden af renarne vittnade om den rika
lappmagnaten. Han sjelf jemte två fullvuxna söner, två döttrar
och 10—12 hundar voro i tältet. Hustrun med de öfriga
barnen och tjenarne voro i ett annat tält. Eftersom Per Banner
måste dela sin stora hjord i flera afdelningar, måste ban också
hafva flera tält.
Då jag med mina båda skjutsande lappar inträdde, blef
tältet så öfverfyldt af menniskor, att någon förändring af den
en gång intagna ställningen ej var att tänka på; jag hade det
derför ej bra här; dagen efter blef det dock bättre, då
skjutsen hade lemnat mig. och sönerna reste till ett annat tält.
Den ena af de båda döttrarne, 14 år gammal och ej
konfirmerad, var till stor skam för fadern öfvermåttan okunnig.
Lördagsmorgonen den 1 Mars anlände Per Banners
hustru, hennes båda söner och tvänne tjenare, samt med dem
3500 renar. "Det är en ovanlig och vacker syn", säger
Leopold von Buch i andra delen af sin resa genom Norge och
Sverige, "när hjorden församlas kring tältet. På alla höjder
långt i fjerran blir hastigt lif och rörelse; de ifriga hundarne
låta höra sitt skall öfverallt och drifva djuren allt närmare
och närmare; renarne springa, löpa, stanna och springa på
nytt med en obeskriflig omvexling och mångfald i rörelserna.
När det betande djuret, skrämdt af hundarne, lyfter hufvudet
med de höga och stolta hornen i vädret, hur vackert, hur
herrligt är det ej då! och när det då flyger öfver marken, hur lätt,
hur luftigt! Man hör knappt fotens vidrörande mot marken,
blott detta ständigt sprakande ljud, liknande elektriska
gnistor, ett besynnerligt och på långt håll hörbart ljud, der flera
renar äro samlade. När hjorden, 300—400, slutligen samlat
sig kring tältet, tror man sig se ett belt läger, i hvars midt
den ledande och vårdande själen befinner sig. När djuren då
stå och hvila sig, eller springa förtroligt omkring och försöka
hornen mot hvarandra eller stångas om en mossfläck; när dä"
— fortsätter von Buch i sin beskrifning öfver en
mjölknings-sc.en — "flickorna med sina träskålar skynda från djur till djur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
