- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
119

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119-

uppmärksamhet rigtad på styrmannens ögon ocli hans hufvuds
rörelse. Den snabbhet, med hvilken båten sätter af utför
forsen, kan liknas vid farten af en afskjuten pil. Ofta ser det
ut, som skulle den skummande forsen begrafva en, ty
flerfaldiga gånger måste båten styras förbi stora stenar på knappt
ett par tums afstånd, så trång och smal är den öppning som
skall passeras. Allt är så noga beräknadt, att man utom
något litet vatten, som kan spola in i båten, ej liar den
minsta olägenhet; ty rak och säker går båten ner utför fallet.
Det är alldeles nödvändigt, att båten är oafhängig af den starka
strömmen och behåller en sjelfständig fart, ty eljest kan den
ej lyda rodret, och derför ropa de sitt: "ro, ro, för brinnande
lifvet!" Vågorna i den skummande forsen störta sig i alla
rigtningar och äro så mycket farligare, som deras fall och
lopp ej kunna beräknas. Det är ofta en omöjlighet att fara
nära land i följd af de der liggande stenarne. För att riktigt
kunna styra båten utför forsen är nödvändigt att noga
beräkna båtens fart och snabbhet, för att ej för tidigt eller för
sent vända den kring stenarne; det ser derför vådligt nog ut,
när båten styres rakt inpå stenen, ända tills den med en
omärklig vändning stryker, som sagdt är, tätt förbi densamma. Ett
mindre öfvadt öga tror sig ännu vara på ett temligt afstånd från
stenen, då man så att säga nästan är inpå den. Utom denna
färdighet fordras äfven en noggrann lokalkännedom, ty man
måste känna hvarje sten i forsen som skall undvikas, eller
öfver hvilken båten kan glida. Denna lokalkunskap får man
uppöfva hvarje år, ty isen förändrar nästan årligen stenarnes läge;
det händer derför, att hvar farvattnet ena året är farbart och
fritt, det ett annat år är ofarbart. När derför forsen första
gången skall befaras efter islossningen, måste styrmannen lägga
i land och gå längs med stranden vid de farligaste ställena i
forsen, för att från de högsta punkterna utforska stenarnes läge.
Således lade vi på denna vår nedresa till Polmak äfven några
gånger i land, på det våra roddare kunde anställa dessa
undersökningar. Lik en ål kilar deri långa, tunna och smala
elf-båten genom elfvens brusande vågor och stenar, lydande
styrmannens vilja. Hvad som för en ovan resande ökar det
otrygga i en dylik båtfart är, att stymannen håller styret löst
i handen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free