Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131-
renast, så utvisar dock min dagbok, att jag ingalunda
försummade att gästa elf-lapparne och de vid sjön boende. Jag satte
mig likaså väl in i lefnadssättet inom dessas boningar, som
jag gjorde i fjellfolkets tält, och sökte såväl hos den ena som
den andra att efter bästa förmåga tillegna mig såväl andan
som ordet, af deras språk. Fastän fjell-lapparnes språk måste
läggas till grund för det blifvande skriftspråket, så hafva dock
såväl elf-lapparnes som sjö-lapparnes språk gifvit mig ett godt
utbyte. Ej heller glömde jag att på de offentliga
samlingsplatserna studera folket.
Ju mera jag vid fortsatt umgänge lärde känna folket och
dess språk, dess flera brister fann jag i alla de
öfversättningar jag under mitt femåriga uppehåll i Finmarken hade med
så mycken möda och flit utarbetat. Således hade jag redan
öfversatt stora Altarboken, Katechesen, förklaringen, Nya
Testamentet och en del af första Mose-boken; alla dessa
öfversättningar voro genomlästa med tolkarne och skollärarne. Vid
mitt djupare och djupare inträngande i språket och folklifvet
fann jag, att ingen af dessa öfversättningar var förtjent af att
skåda dagens ljus. Jag ansåg det således nödvändigt att börja
dessa öfversättningar på nytt igen, och uppbrände de äldre i
början af 1830, i förhoppning att de ur sin aska skulle uppstå
i en bättre skepnad. Äfven min andra öfversättning af
Altarboken, halfva delen af Nya Testamentet och hela
öfversättningen af pastor Wexels "Andaktsbok för menige man"
öfverlemnade jag följande året åt lågorna. Jag förlorade ingalunda
dervid mina glada förhoppningar om en framtida lycklig utgång
för mina bemödanden i och för språkets skriftliga bearbetning,
som skulle blifva den organ, hvarigenom kristlig upplysning
och utveckling kunde meddelas folket såväl genom muntlig
predikan som genom skrifter. Ej förrän år 1837, efter mitt
andra uppehåll i Finmarken, vågade jagL’ändtligen att påbörja
utgifvandet af lappska böcker i tryck, nemligen: hela Nya
Testamentet, sedan jag på förhand utgifvit de båda
evangelisterna Matheus och Marcus. Vid umgänget och
sammanlefna-den med folket måste jag, så att säga, naturalisera mig med
dem. Hade jag så mycket som möjligt sökt tillegna mig deras
lefnadsvanor och lefnadssätt och blifvit som en af dem — en
lapp — och hade härigenom lapparne blifvit mina landsmän,
mina bundsförvandter: först då kunde jag gifva dem ett skrift-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
