Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(31
utvidga hans resplan, gaf konungen honom en summa
penningar ocli föi-ärade honom dessutom ett par medaljer. Sin
tro-hjertade tacksamhet yttrade den unge lappen genom några
rader, som öfverlemnades och tolkades för konungen.
Min efterträdare i Vadsö pastorat, Holst, vinnlade sig,
såsom redan blifvit anfördt, vid sin ankomst 1829 så om
lapparnes språk, att jag sedermera kunde sända mina
öfversättningar till hans bedömande. Med broderlig hjelpsamhet
tillmötesgick mig äfven prosten Röde, hvilken 1826 anställdes som
pastor i Alten-Talvig; ocli ej mindre hans efterträdare, pastor
Fleischer, hvilken utförde andliga förrättningar på lapparnes
språk. Prosten Aall i Hammerfest var likaledes en varm vän
af lapparne och deras språk; likaså prosten Holsts efterträdare
i Vadsö, prosten Fritsner. Oafhängiga från hvarandras
åsigter, och öfverensstämmande i den ovilkorliga nödvändigheten
af lapparnes undervisning i deras modersmål, äro vi alla ledda
af en på egen erfarenhet byggd kunskap om folket ocli dess
behof. Äfven söder om det egentliga Finmarken herrskade
samma öfvertygelse med hänseende på lapparnes språk.
På det Lebesby pastorat ej skulle lida genom mina täta
och långvariga resor, fick jag den 8 November 1836 på min
ansökan tillsatt en theologie-kandidat, hvilken tills vidare
under namn af personel kapellan dock hade rätt att fungera som
sjelfständig prest i Lebesby pastorat.
I Finmarken och till en del i de nordliga trakterna af
Nordlandenas amt voro omkring 4000 qväner (finnar) bosatta;
af dessa äro de flesta invandrade, och endast få af dem förstå
norska. I följd af dessas antal blef det äfvenledes en
nödvändighet för presterna att vårda sig om dem och deras språk.
Hvad detta folk vidkommer, hänvisar jag till afhandlingen om
"Qvänerna i Norge". Den slägtskap, som förefinnes mellan
det lappska och qvänska språket, gjorde studerandet af det
sistnämnda nödvändigt, synnerligast i hänseende till det finska
språkets litterära bearbetning. Den kännedom jag i
Finmarken hade kunnat förvärfva, var ingalunda tillräcklig. I början
af år 1838 sökte och erhöll jag tillåtelse och understöd till en
språkvetenskaplig resa genom storfurstendömet Finland,
hvilken resa jag anträdde i Juni månad. Resan gick öfver
Götheborg och derifrån genom Göthakanal till Stockholm. Jag hade
den lyckan att få audiens hos konungen, som nådigast beha-
Hesa i Finmarken. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
