- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
171

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171-

viil i Uleåborg som i bela Finland, har sina enskilda eller sitt
eget rum, allt efter som mannen har pengar eller rum till.
Hos det täcka könet går till ungefär som hos herrarne,
naturligtvis med den skilnaden, att i stället för toddy och tobak
serveras med sylter och bakelser, och att damerna komma
mycket tidigare tillsammans, samt alltid låta inbjuda hvarandra
på kaffe. I hela Finland trakteras tidigt och sent med kaffe,
liksom hos turken. Det kan derför hända, att husets herre
och fru hafva liktidigt samma afton hvar och en sina
oafhängiga kaffe- och toddykalaser. Lika så kan det äfven hända,
att då herrarne gå omkring ocli söka efter ljus, dessa kunna
föra dem in bland en samling damer, då man å ömse sidor
skrattar åt misstaget. Den som då har en qvickhet eller
ett lustigt infall i beredskap, kommer fram dermed,
hvarefter herrarne rekommendera sig och fortsätta sitt sökande
efter ljus, som, i stället att bringa dem in bland fruntimmer,
bakelse och sylt, förer dem in bland karlar, tobak och toddy.
Förutom dessa fria och obundna sammankomster, är det
naturligtvis ingen brist på större bjudningar, musikaliska
tillställningar, baler o. s. v. Fransk språkkunskap var i Uleåborg
mycket allmän äfven bland damer, så att den kände franska
författaren Marmier, som också liade varit i Uleåborg,
förklarar, att umgängestonen och sällskapslifvet här stå på en lika
så hög punkt som staden ligger hög mot nordpolen. Och
ingen torde göra svårigheter vid att underteckna denna
Mar-miers dom.

Kort efter vinterns början firades, en mil från Uleåborg,
hemkomstöl hos en ansedd och välmående finsk bonde. Med
några andra från staden reste äfven vi dit, för att deltaga i
festen. Bröllopet hade hållits hos brudens föräldrar,
brudgummen förde nu sin unga brud hem till sig, hvarest samtliga
gästerna måste vara tillstädes, för att mottaga de nygifta med
salut och lyckönskningar. De finska bönderna hade här en egen
nationaldans, som blott kan utföras af ett enda par; flera par
kunna visst dansa på samma gång, men förblifva ändå
afsön-drade. Dansen består i att man tager hvarandra korsvis i
händerna, och medan den ena foten ej får flyttas, vänder man sig
omkring på den och utförer på detta sätt belt enformiga och
mera långsamma än snabba svängningar. Man lärer återfinna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free