- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
172

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172-

denna dans i Bergens stift. — Då äfven här alla skulle dansa
med bruden, sågo vi, under bela tiden vi voro der, hennes höga
hufvudbonad vända sig omkring i oupphörliga svängningar.

Den 2 December kom d:r Lönnrot omsider till Uleåborg.
Hans ryktbaraste arbete är en samling finska folksånger i två
band, kallade Kalevalla. Dessa sånger, som ännu i det inre
af landet ljuda från det äldre bondfolkets läppar, bilda ett
epos, en national hjeltedikt af högt värde för historien och
gudaläran, hvartill svårligen något annat folk kan uppvisa
liknande qvarlefvor från det aflägsna fordom. Lönnrot hörer till
de mera sällsynta och utmärkta menniskor. Med sin rensel
på ryggen och sin flöjt i fickan har han, klädd som en fattig
vandringsman, ensam och utan vägvisare vandrat omkring, städse
till fots, bland ödsliga trakters vilda invånare, isynnerhet på
det ryskt-karelska området, för att studera folket och språket
och att samla dessa märkvärdiga folksånger, hvilka professor
Castrén öfversatt på svenska. Åtföljd af en vägvisare eller
någon som burit hans saker, skulle ban i trakter, cler rymda
förbrytare ströfva omkring, hafva dragit uppmärksamheten på
sig och blifvit utsatt för plundring och mord. Der han mötte
floder och ingen båt fanns i närheten, kastade han sig i
vattnet och simmade öfver. Ibland var man ej hågad att för
honom sjunga dessa sånger eller läsa upp dem, så att han kunde
uppteckna dem; men med sin flöjt böjde han deras styfsinthet,
eller också tog han kantelan ner från väggen — kantelan är ett
finskt, nationelt instrument, som finnes i många bondgårdar —
och när han då hade sjungit och spelat några af dessa
folksånger, då kunde de gamla ej längre motså; sagorna —
runorna — ljödo nu och strömmade från deras läppar, och de
gåfvo nu sitt bifall till att de blefvo upptecknade. Då dessa
sånger, hvilka i århundraden gått från mun till mun, från
slägte till slägte, allt mer och mer förstummas, i clet det
uppväxande slägtet städse mindre ock mindre tillegnar sig dem,
har inan endast Lönnrots bemödanden att tacka för, att de ej
inom kort gå förlorade. På en af dessa sina vandringar skall
li. hafva slagit sig ner i grannskapet af ett herregods, som låg
i en trakt, hvilken man trodde ej skulle kunna gifva något
utbyte för hans forskningar. Godsegarcn inbjöd honom genast
till ett gästabud, som han ämnade hålla; med ovanlig och ovän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free