Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193-
en sägen, följde röfvarehorderna så oafbrutet på hvarandra,
att från den ena svärmen till den andra ej lemnades tid att
koka en renköttsoppa, och det tillägges, att endast en man
behöll lifvet i Alten och en i Varanger. Vid Assibagti skall
hafva funnits några stensättningar, som tros varit lemningar
af ett ryskt läger, och i grannskapet skall funnits ett ryskt
spjut. — Tartarerna hade intagit Ryssland. Ryssarne trängdes
då mot vester och norden, först måhända blott som flyktingar,
likasom bjarmerna, men snart farande fram med eld och svärd,
och det är denna sista rörelse af den stora öfversvämningen
från öster, som fortplantade sig öfver Norges gränser *).
Hornboskapen här är af ett utmärkt slag, olikt det norska.
Den 4 Februari var formand- och representantskapet för
Karasjoks socken samladt, och blef då bland annat beslutadt:
1) Likasom nu från svenska och ryska sidan kraftiga
mått och steg blifvit tagna mot bränvinets införande i
Finmarken, likaså önskas, att norska öfverheten måtte
förhindra dess införande i Karasjoks socken; ej allenast
förmännen och representanterna, utan äfven hela den församlade
allmogen beklagar det oskick och det förderf, som bränvinet
medförer;
2) En trängande nödvändighet erkännes i prestens stadiga
närvaro i Karasjok från första söndagen i Adventet till första
söndagen efter påsk, båda dagarne inclusive.
Innan jag beger mig från Karasjok vill jag dock ej lemna
oanmärkt, att den skollärare, som hade deltagit i mötet i
Karasjok 1829, blef utnämnd att som valnian för Kistrands
socken deltaga i distriktförsamlingens möte på Tromsö samma år,
då jag som valman var der för Lebesby socken.
Tisdagen den 8 Februari anträdde vi resan till Kautokeino.
Första dagen af vår resa räddade den nådiga och beskyddande
Försynen min hustru från att i en brusande fors, hvarest isen
brast under henne, finna döden i Karasjoks-elfven (en bi-elf
som utfaller i Tana-elfven); redan misströstade de skjutsande
lapparne om hennes räddning, då hon sjelf anviste det enda
och sista medlet att få henne och pulken åter på isen. Helt
*) Våra nordiska förfäder foro väl ej bättre fram på deras namnkunniga
vikingatåg, ty de rasade så, att man till och med i kyrkorna uppsände böner
till Gud om att blifva förskonad från desso vikingars anfall.
Resa i Finmarken. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
