- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
209

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

209-

under qvinnornas ofta rätt vackra och med hand prydda höga
mössor. På hufvudet härå de svenska lappqvinnorna vanligtvis
en mansmössa utau någon prydnad; deras koftor och päsker
äro utan all form och utan någon bestämd snitt. Männens
drägt är ej fullt så formlös och oskön; på några ställen likna
deras päsker lapparnes i Karasjok; att männens mössor ej
äro prydligare än qvinnornas, gör hos dem ett mindre
obehagligt intryck, än deras långa, fotsida päsker, liknande
qvinnornas, hvilka vankläda dem; hos norska lapparne nå päskerna
ej längre än till knäna, hvarigenom deras egare erhåller ett
raskare utseende. Båda könen i Svenska Lappmarken begagna
det ingalunda vackra bruket att kanta sina päsker med 4 till
aln bred frans af smutsiga bockskinn med nedhängande hår.
Qvinnornas drägter skiljde sig bland de flesta af de
kyrkbesökande så litet från männens, att jag, då jag frågade de
på stället boende: "äro de som gå der män eller qvinnor?"
fick till svar: "det kunna vi ej säga förrän vi få se dem i
ansigtet". I Jockmock hafva några qvinnor spetsiga mansmössor,
eldröda byxor och broderade komagerband; dessa båda saker
gåfvo dem genast ett bättre och prydligare utseende.

I noga öfverensstämmelse med klädseln stod ocli står
också språket. Med den ej snygga och smaklösa klädedrägten
följer det hårda, ojemna och skorrande ljudet, ett språk utan
mjukhet, afrundning och hållning. Tana och Nässeby, dessa
två grannsocknar i Östra Finmarken, stadfästa det närmare
sambandet och förbindelsen mellan språk och klädedrägt, och
så omvändt. Att de svenska lapparne ej förneka folkets
egendomliga vänlighet och godmodighet, är öfverflödigt att anmärka.
En indelning af nomaderna i skogs- och fjell-lappar finnes ej
hos dem; de förra lära stå på en högre punkt af bildning än
de sednare. Hös oss sätter jag det nomadiserande fjellfolket
högre än mängden af de fastboende lappar, norrmän och
qväner.

Bland samtliga invånarne i de af mig beresta trakterna
rådde en öfvermåttan stor tobaksrökning, till och med unga,
okonfirmerade barn rökte. Små kritpipor, hvilka köptes i Norge
och derför kallades norska pipor, voro allmänna; dessa äro så
korta, att då lapparne tända dem, lågan af eldbranden eller
den brinnande stickan vidrör nästippen, en olägenhet som de
med den största förnöjelse underkasta sig, alldeles i likhet
Resa i Finmarken. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free