Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224-
Namnet på. vår lots eller vägvisare var A mund Persei*
Husi, äfven känd under namnet Husman Amund; ban liade en
hustru, som bette Karin och en son som hette Nils. Amund
är ärlig, nykter, påpasslig och outtröttlig, munter, villig och
underhållande, utmärkt kaffekokare, känner hvarje snefane och
snetinde, har ett par år gjort turer på Lofoten, talar "god
norska", hvilken min reskamrat dock ofta ej förstod, emedan
orsaken härtill var, hvad Amund i deras, dock alltid
vänskapliga, dispyter utvecklade för honom: "Det är för det du ej
förstår mig! Hvarför förstår du mig ej, då jag talar lappska och
qvänska? Af samma orsak förstår du mig heller icke, då jag
talar norska." Husi Amund rekommenderas till en och hvar,
som vill befara Sulitelma och Alkavaratjellet.
Klockan 9 kommo renarne, som skulle bära våra saker,
och en halftimma derefter tog vandringen sin början. Vi gingo
uppåt en skogrik och brant fjelldal eller, rättare sagdt,
fjell-ldyfta, som blef allt mera brant; ännu brantare vore det omöjligt
för renarne att komma fram med sina bördor. En half mil från
Ilellervigen upphörde skogen och aflöstes af Hera snöhöjder;
här låg snöf]ellet framför oss, öfver hvilket vi skulle vandra i
en längd af 2.1 mil, innan vi kunde komma till den 2 mil
långa Verisjön, der båtar väntade oss. Den sista halfva milen
var afvexlande bar mark, hvilken öfverallt mer eller mindre
stod under vatten. Dagen var varm och het. Myggsvärmar
förföljde oss derför länge på snön, hvars skare var så blöt,
att vi ibland nedsjönko till knäna, hvilket mycket försvårade
vägen. En lång och flera dagars besvärlig vandring förestod;
jag gick derför första dagen mycket långsamt, så att Amund
och hela det öfriga sällskapet af både djur och menniskor
skyndade förbi och lemnade mig och min kamrat, som ej
heller ville gå fortare än jag, långt efter. Amund blef omsider
tvungen att stanna och invänta oss. "Renarne", sade Amund,
"hålla icke ut att gå så långsamt och vara så länge på vägen,
innan de framkomma till sina bestämda hviloplatser, derför får
du skynda, käre prest!" — "Kan så vara, käre Amund! men
jag är ingen ren, bar ej heller renens natur och kan
följaktligen ej gå så fort som en ren", var mitt svar, som alldeles
icke behagade Amund Husi, hvilken började blifva ängslig hur
han skulle få mig med; men sedermera öfverträffade jag åter
hans förväntan. Efter en vandring af £ mil öfver snöfjellet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
