- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
220

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2L’0

för konung Oscar I, konung öfver Sverige och Norge, hvilket
sistnämnda rike här kallas "Fjorden".

Alkavara kapell är en liten af gråsten uppförd byggnad,
med tak af trä ocli ganska illa underhållet. På Alkavara fanns
fordom en silfvergrufva. Då verket nedlades qvarblef kapellet,
som var uppfördt för verkets skull; det bestämdes då, att här
framdeles skulle hållas gudstjenst en gång om året under den
tid af sommaren, då de nomadiserande lapparne draga
omkring i trakten. Den förra silfvergrufvan är nu en
kaffe-kokningsgrop, hvartill man i oväder måste begagna
kapellet. Skog och träd finnas här ej: man afrifver ljung och
kokar dermed.

Redan på söndagseftermiddagen bröt man upp och skildes.
Efter att hafva bragt Gud vår tacksägelse följde vi alla samma
känsla att lemna öknen och återvände dit, hvarifrån vi voro
komna. En half dag uppehöllo vi oss på den plats, hvarest
Amund hade sitt tält och sin renby, för att der erhålla
renombyte. "Hvad tycker du om detta land?" frågade Amund
min reskamrat. "Här är så mycket snö", lydde svaret. "Ja,
ser du, just detta är godt för renen, ty renen trifves bäst i
snön", svarade Amund. Med välbehag och en lycklig
belåtenhet öfver detta snöland lät han blicken vandra från snöfjell
till snöfjell, och det måhända med större välbehag och
belåtenhet än mången i landet "\vo die Citronen blühen" låter sitt
öga hvila på citronlunderna eller vandra från vinberg till
vinberg. Tidigt på morgonen den 30 Juli anträdde vi vandringen
öfver snöfjellet. Nu blåste här en kall vind, som visserligen
lättade gången, när vi hade den på ryggen, men förorsakade
att vandringen tvärs öfver den omtalta branta sidan af fjellet
var förenad med stor fara, ty snön var nu hårdare, så att
knappt ett märke efter foten syntes deri. En blågrön glansis
hade i denna mellantid bildat sig på detta ställe, och vi
nödgades gå nära invid kanten af densamma. Emellanåt råkar
man på djupa och breda remnor i snön, som man då måste
kringgå. I Amunds barndom gled en äldre lapp ut på isen,
men hans rop om hjelp, under det ban gled ut, förstummades
ögonblickligt i djupet. I Juli och Augusti smälter och aftager
snön, men efter den tiden ej vidare; någon årlig förökning af
snön och isen hörde jag ej omtalas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free