- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
228

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så att ett par af dessa måste brytas ut, för att kunna införa
föda i munnen, hvilken han likväl icke kunde tugga, endast
svälja. Dricka måste hällas i hans mun genom den öppning,
som de tvänne utbrutna tänderna hade lemnat. Han kunde ej
röra en lem, ej vända sig i sängen eller röra hand, fingrar
eller fötter. Tungan och läpparne voro de enda af hans
lemmar som han kunde röra och begagna; emellanåt hade han
plågor. För någon tid sedan förlorade ban hörseln, då han
utbröt i klagan ocb sade: "Nu är jag väl den olyckligaste
menniska på jorden!" Men efter någon tid fick ban sin hörsel
igen. Ännu efter 30 år påminde han sig de trakters såväl
läge som klimatiska och lokala förhållanden, genom hvilka han
vandrat, ända till de minsta enskildheter, likaledes de renar
han den tiden hade ocb de ban nu har, såväl i antal som
utseende. Djurens minskning ocli ökning säges honom endast
en gång och ban minnes allt; likaså har han, ända till den
sista skillingen, reda på de penningar han haft, har och hvar
de förvaras. Ända till för ett par år sedan hade hans barn
skött honom, men allt efter dessa blefvo gifta gaf han dem
utstyrsel; nu tjenade hos honom en lappflicka som ej var slägt
med honom. Ej snål mot sin familj, är ban det mot sig sjelf.
Han vill ofantligt gerna höra nytt; derför måste hans
sköterska ut för att inhemta nyheter. Jag var flera gånger hos
honom, äfven min hustru såg om honom. Ville man således
höra nytt, så behöfde man blott gå in till Nils Ersen, så var
hans namn. Oaktadt han ej kunde tala annat än med
sammanbitna tänder, var olikheten i dialekten så obetydlig, att vi
efter ett par minuters samtal förstodo hvarandra mycket väl.
"Du har väl aldrig förr sett en sådan menniska som jag är?
Både du och din hustru kan hafva nytta af att se hvad en
menniska kan lida!" sade han till mig. Han har flera gånger
varit sjuk och legat utan tecken till lif. Han begår
regelmes-sigt den heliga nattvarden, är Gud undergifven och i det hela
taget tålmodig. Och i detta tillstånd har lian tillbragt 20 à
30 år!!

Den 19 Januari lemnade vi Arieplog. Den 21 kommo vi
till Sorsele prestgård, der presten var född lapp. Hans slägt,
ända till hans far, hade varit nomadiserande lappar på
Dovre-fjeld. "Värägerna" (vargarne) hade varit elaka mot lapparne,
tagit från dem deras djur och till sist drifvit bort dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free