Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254-
Af detta bref synes huruledes församlingen ideligen beder
om en språkkunnig prest och huruledes de i ödmjuk sjelf
kännedom söka vägen till Christus. Detta bref fick jag, som jag
nämnt, först sednare, ej heller innehöll brefvet något oroande.
I ett postscriptum hade lapparne anmodat Lasson tillägga, att
de i Kautokeino hade alldeles afskaffat bränvinshandeln och
upphört med bränvinssupandet.
I den uppfattning af lapparne, som genomgår biskopens
trenne skrifvelser, är jag alldeles af samma tanke som ban;
den öfverensstämmer fullkomligt med den framställning af
folket, som mina dagböcker öfverallt afgifva. Då ingen prest
kunde sändas till Kautokeino och jag ej kunde komma förrän
i slutet af Oktober, gick det såsom biskopen hade fruktat och
förutsagt.
Under åren 1772—1774 skall hafva varit religiösa rörelser
i Kautokeino, hvilka en prest eller missionär, kallad "hårda
Hjort", hade dämpat.
Jag öfvergår nu till fortsättningen af min dagbok.
Det var aftonen den 21 Oktober, då jag anlände till
Kautokeino efter åtta års och åtta månaders frånvaro,
nemligen sedan den 14 Februari 1843, då jag lemnade denna
församling. Jag fann här tillståndet alldeles så, som det var
skildradt af Hvoslef.
Mannen och qvinnan i det tält, till hvilket jag kom, voro
ungt och nygift folk, men hade båda ett tungsint uttryck i sina
anletsdrag. Jag efterfrågade huru de och församlingen mådde.
"Hvad kroppen beträffar bra, men ej hvad själen vidkommer",
var svaret, och så ljöd svaret nästan från alla. Jag hade
konfirmerat den nygifta hustrun och vid ett tillfälle skänkt
mannen en bok; detta berättade de mig, samt visade sig mycket
förnöjda och glada öfver återseendet. Så snart de under
samtalet voro på väg att le, skyndade sig båda att genast åter
ikläda sina ansigten denna dystra och tungsinta anstrykning.
Kyrkovaktaren och medhjelparen i Avtzhje gladde sig
öfver min så oväntade ankomst, "ty", sade han, "jag skulle nog
förebygga mer än en missgerning"; och detta blef också
verkligen händelsen. Han var en stilla och saktmodig man, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
