Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204-
hålla med oss." Jag sökte lugna honom, gick åter i kyrkan
och blef ej mera oroad.
En dag kom en qvinna in till mig med sin 12 års gamla
son: ban läste för mig, och läste så bra, att jag lånade
honom en lappsk bok. Den följande dagen kom gossen redan
tillbaka med boken; jag talade vänligt med honom, men kände
nästan ej igen honom; jag såg att det rufvade något ondt
inom och öfver honom, och att ban brann af otålighet att
komma ifrån mig. Knappt hade ban derför stängt dörren efter
sig och kommit ut i köket, förrän eder och förbannelser
strömmade från hans mun. Samma dag som han hade varit hos
mig med sin mor, kom den vilda qvinnan, som störde
kyrkofriden, och stannade der i huset, hojtande och förbannande
alla "oandliga" prester. Detta hörde barnet och började nu
äfvenledes att förbanna.
En annan dag kom en qvinna in till mig med ett sju
månaders gammalt barn på armen under stor ångest och
bedröfvelse, derför att barnet hade begynt gråta, oaktadt det var
alldeles friskt. Förvillelsen hade ryckt modern med sig och —
nu började barnet gråta. Plötsligt uppsteg den tanken inom
modern, att barnet hade varit vittne till hennes öfverträdelse
af Guds bud och derför grät det nu. På så sätt återkallade
Gud en moder från synden genom ett diande barns tårar.
En mängd menniskor stannade vanligtvis efter
gudstjensten utanför handelsmannens hus, som låg nära intill
prest-byggningen; larmande och uppfordrande till omvändelse, togo
de då fatt i en och annan vantroende. Således hade en gång
två "andliga" qvinnor fått en ung lapp under sig med ansigtet
i snön. De ryckte honom då upp, så att han kom att ligga
på knä framför dem, och nu svängde de armarne öfver
honom, hvarefter de förändrade armarnes svängningar i knuffar
för bröstet, då han omsider lyckades att springa sin väg.
En stillsam ocli fredlig lapp, som hade tillbragt natten
hos sin renhjord, kom på morgonen likt de öfriga hoppande
på båda fötterna och ropade: "Nu har äfven jag fått makt till
att döma!" — Dagligen sågos dels enskilda, dels flera i denna
besynnerliga hoppande rörelse.
Förhören och samtalen med alla dem, hvilka önskade att
antagas som gäster vid Herrans nådebord, blefvo för hvarje
vecka allt kärare och angenämare för mig, ty deras antal, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
