Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273-
och bröd. Trenne af orostiftarne erkände, att de hade felat,
och bådo om tillgift och förlåtelse, som de äfven erhöllo.
Under ett helt år förblef Rasmus oemottaglig för någon
påverkan, men då blef han sjuk och nu kom ban till erkännande.
Sjukdomen tilltog, ban bad nu om syndaförlåtelsen och 0111
nådemedlet; Friis skulle vara tolk. Utan att afveta detta, kom
jag till Christiania, och Friis, som hade sett mig komina,
frågade nu Rasmus, om ban önskade att jag skulle betjena
honom. "Ja, Stockfleth!" var svaret. Friis skyndade genast till
mig, och vi tillbaka till den sjuke, ty sjukdomen var i
tilltagande. Rasmus hade full besinning och erkände sin synd. Jag
genomgick trosartiklarne med honom, bad ined och för
honom, samt tilldelade honom syndaförlåtelsen och nådemedlet,
läste välsignelsen öfver honom och — några timmar sednare
var ban död! En i sanning märkvärdig försynens skickelse,
att den prest, öfver hvilken ban året förut i kyrkan och från
predikstolen hade uttalat förkastelsedomen, sednare skulle blifva
den själasörjare som beredde honom till döden.
Fyra af de dömda vädjade till konungen, derför att de
ville komma i erfarenhet, om kungen var omvänd eller
oomvänd ; men då konungen ej fritog dem från det ådömda straffet,
sade de, att konungen var en oomvänd konung.
Under de följande söndagarne efter öfverhetens afresa var
städse en talrik församling, dock rådde tystnad och
uppmärksamhet under gudstjensten. Jag lät polisassistenterna resa
tillbaka med fogden, emedan jag för återstoden af vintern ansåg
deras närvaro såsom öfverflödig.
Flera af församlingen vidhöllo sina yttrade meningar;
sannolikt var det hos några, i trots af bättre vetande, motvilja för
att offentligt erkänna sina fel och nedstiga till jemnbredd med
botfärdiga och ångrande menniskor, som afhöll dem. — En
och annan fanns, som, då ban återkom från biskopen, nekade
för att hafva hållit med honom och gifvit honom rätt. Den
smälek och det hån, soin ett dylikt förhållande vanligtvis ådrog
dem, var ingalunda till skada för den goda saken.
Efter sin återkomst till Tromsö yttrade biskopen sig i en
skrifvelse af den 5 Mars till det kungliga Kyrkodepartementet,
angående dessa oroligheter, sålunda:
"Min åsigt af rörelsens uppkomst, framgång och dess
väsendtliga niomenter, framställer jag sålunda: Det är utan tvif-
Resa i Finmarken. IS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
