- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
282

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

282-

sig honom som en man i svarta kläder, med en staf eller en
knif i handen, hvilken möter vandringsmannen i öknen och
inbjuder honom på en strid på lif ocli död. Der funnos
naturligtvis de som påstodo, att detta hade händt dem, och att
de hade besegrat Stallo. Der dessa förmådde göra sig trodda,
gällde (le sedan såsom duktiga karlar; man måste vända
knifven mot sig sjelf, så träffades Stallo; sticker man efter honom,
så förvandlas han till en jordklimp och försvinner. Man sade,
att i grannskapet af Vadsö skulle en Stallo vara begrafven.
Här fanns endast hufvudskålen och några ben af en menniska;
att döma efter lemningarne af en kjärris, som låg tillsammans
med skelettet, var det en lapp; det hela var skyldt af en
öfverhängande klippa. I fordna tider plägade folket begrafva
sina döda, som varit goda skyttar, vid deras offerställen; men
andra begrafdes hvar som helst i öknen. Öfver grafven
hvälf-des en kjärris. Den döde lades insvept uti näfver i ett
stenkummel. Dylika sagor, som om Stallo, berättades visserligen
endast som skämt, äfven om under detta skämt gömde sig en
måhända hemlig fruktan för deras möjliga tillvaro och verkan.
Det är redan anmärkt, att till och med länsmannen i
Kautokeino närde den tanken, att om man trodde på elaka
menniskor, som utgåfvo sig för att genom hemliga konster kunna
sätta ondt i andra, så kunde sådant vara möjligt.

Hos bela den lappska befolkningen finnes en blandning af
mannens ocli barnets egenskaper. En djupare känsla, ett
högre sinne för det andliga och ett mera reflekterande förstånd
utmärker fjell-lappeu; klokare och mera öfverlagdt tänker och
handlar han; lians blick röjer allvar och eftertanke. Hvad den
kommande dagen för med sig, förorsakar folket inga
synnerliga bekymmer, "de låta hvarje dag hafva sin egen plåga".
Den sorglöshet, som Frälsaren befaller, är ett grunddrag i
deras karakter. Barnets fromma enfald och tro och dess hela
älskliga hjertlighet utmärka den oförderfvade lyckliga lappen.
Måna om äran, dock ej äregiriga, erkänsamma och tacksamma
för hvarje hedersbevisning, veta lapparne ofta att dölja en
kränkt ärekänsla. Folkets mottaglighet och godtrogenhet kan
ibland till ocli med öfvergå till lättrogenhet och dess
sorglös-bet till lättsinne.

Föräldrar, hvilkas krafter icke längre tillåta dem att
deltaga i bevakandet af hjorden och de oupphörliga flyttningarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free