Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA KYRKAN UPPTAGER SJÖMANSVÅRD OCH DIASPOR A VERKSAMHET 51
rar sig själv och sin själ. Det är detta och ej råheten och
lättsinnet, som är det märkliga.
Vår uppgift är först och främst att stödja och vårda det
andliga livet, väcka den liknöjde, varna den tanklöse, trösta den
modfällde och visa farbar väg för den sökande» (T. Cederlund).
I den stora sjuksalen sitter prästen vid en landsmans bädd.
Han är i många fall dennes »ende anförvandt», den ende som
förstår honom, och som kan finna ord som tröstar och sprider
ljus i sorg och tvivel. Kanske får han fortfarande som ende
anförvandt följa sin broder till viloplatsen i främmande jord och
där såsom hemlandskyrkans och de anhörigas representant uttala
de stora löftesorden om liv och återförening.
Icke kan prästen nå fram till alla eller bliva för dem till det
gagn, han helst ville; kanske inskränker sig hans beröring med en
del till ett flyktigt möte. Men vid detta kan han dock överräcka
ett Nya Testamente eller en skrift, som sedan blir till väckelse
och ledning. Mångtaliga äro dock de, som välsignat vår kyrkas
gärning i utlandets hamnar och storstäder, och som utan den
skulle ha lidit skeppsbrott bland de många frestelserna därute.
* *
Uppgiften kan ock ses ur nationell synpunkt. Den avser att åt
vårt land bevara de många tusenden sjöfarande eller eljest i
utlandet vistande svenskarna. Vi vilja ej låta påskina, att
fosterlandskärleken slocknar hos våra landsmän utrikes. Regeln är i
stället den, att känslan för det egna landet väckes ocli fördjupas
under utlandsvistelsen. Men kärleken till Sverige behöver näras
och stärkas, om den icke så småningom skall trängas undan och
försvagas. Den har att kämpa emot vår redan påpekade, kända
lust att övervärdera allt främmande. Vid jämförelsen med
utlandets storhet ocli rikedom krymper kanske det lilla landet i
Norden tillsammans i somligas föreställning. Sällan tränger denna
känsla riktigt djupt, men den kan dock till en tid göra somliga
Sveriges söner och döttrar till främlingar för sitt eget land.
Vad dessa behöva känna är, att om de ha glömt sitt land och
dess förmåner, eller mena sig ha gjort det, så har dock
fosterlandet icke glömt dem. Och det bästa beviset därför är, att dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
