Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
NUTIDA SJÖMANSVÅRD OCH DIASPORA VERKSAMHET
kyrka följer clem och alltfort räknar dem som sina medlemmar.
Den kyrkligt religiösa och fosterländska verksamheten gå hand i
hand. Ty intet binder så starkt vid fosterlandet som gemenskap
i tro och sekelgammal kyrklig tradition. Ingenting kan komma
den enskilde att känna sig så till själ och hjärta svensk, som då
han sitter bland en skara på svenskt tungomål bedjande och
lovsjungande. Han blir då ett med de troende bedjande, kämpande
många släktled igenom.
Men fältet vidgar sig. De stora nationella minnena tala — i
regel — till hjärtat på ett helt annat och djupare sätt, då de firas
utrikes, än då vi i hemlandet begå dem. Man bör ha känt den
till andakt gränsande stämning, en sådan minnesfirning i
utlandet kan uppväcka, för att förstå dess kraft. Därför blir det en
för verksamheten oftast tacksam uppgift att bereda landsmännen
tillfälle »att känna det egna hjärtat slå i takt med deras folks»,
att låta »allt, allt vad där som syn som sång» en gång rört deras
sinnen träda levande fram i ord, i bild, i toner.
Det behövs kanske blott en »stöt», t. ex. av en sådan
minnesfirning, för att alla käcka ord om att det" där gamla Sverige visst
icke är något att hålla på, skola tystna eller förbytas i hjärtevarma
vittnesbörd om hur dyrt och kärt det är. Låt oss läsa, vad en
erfaren utlandspräst skriver: »Det starkaste inslaget i
utlandssvenskens liv är, när allt kommer omkring, dock
fosterlandskärleken. Den kan stundom vara tillbakaträngd och ligga i dvala,
men den finns där likväl och behöver blott en liten stöt för att
vakna och springa fram klar och levande. Och blir den väckt,
närd och stärkt, så förmår den som ingenting annat lösa ur den
främmande omgivningens famntag, samla och ena. Mer än en
gång har erfarenheten också visat, att när fosterlandskärleken
sålunda börjar få stiga fram för utlandssvensken, vakna även gamla
minnen, knutna till hemlandets kyrka och tro, till liv lios honom,
dragande och tvingande till Herrens gårdar och Herrens sköna
gudstjänst. Med rätta bindes därför överallt bland landsmän, som
vandra omkring på främmande mark, kyrklig verksamhet
tillsammans med den fosterländska» (J. E. Norenius).
Ur nationell synpunkt (liksom ur social) är det av vikt att
landsmännen på de olika platserna utrikes samlas och enas. Då
kunna de lättast bevara sambandet med hemlandet och därjämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
