Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
DE SÄRSKILDA STATIONERNA
kommo årligen mellan 4 och 500 svenska och norska fartyg.
Därtill kommo svensktalande finnar och danskar.
Högmässa och aftonsång höllos varje söndag, dessutom
veckogudstjänster, då tillfällen därtill gåvos. Blott en fest hölls årligen,
nämligen julfesten. Anledningen härtill är redan angiven.
Hur det gick till att där anordna en julfest låta vi
sjömansprästen själv berätta:
»Först måste man ut på sin vanliga rond bland köpmännen med
subskriptionslistor, vilket ingalunda är ett oblandat nöje. Därtill
fordras både ihärdighet och att ej fälla modet. På somliga ställen
måste besöket upprepas ända till fem gånger, innan man lyckades
träffa principalen och erhöll hans vanliga tribut. — Sedan medel
sålunda blivit samlade, kunde själva anordningarna för festen
taga sin början. Nödiga inköp måste göras och framför allt en
julgran anskaffas. — Så gällde det att få medhjälpare till
utförandet av den musikaliska delen av programmet, vilket har sina
svårigheter; men omsider lyckades vi få löfte om medverkan av
några vänner. Så tycktes då allt vara klart, och jag gjorde, min
rond kring dockorna och inbjöd till fest, varefter jag tog itu med
läsrummets dekorering. Men just som jag var i färd härmed, kom
återbud från musikanterna: de voro alla upptagna och kunde icke
komma. Nya bekymmer, ty utan musik kunde vi icke vara.
Gossarna skulle då känna sig helt besvikna i sina förväntningar.
Därför ut på nytt, och till sist kröntes mina ansträngningar med
framgång. — Men ännu var det dock icke slut på bekymren. Det
allvarsammaste inträffade på själva festaftonen. Ungefär halva
antalet av gästerna hade redan infunnit sig, och jag stod just
utanför dörren och såg efter de övriga, då dessa kommo i
språngmarsch. På min fråga, varför de kommo så sent, svarade de, att
eld utbrutit i gasverket, och att de blivit förbjudna att passera,
emedan man fruktade en explosion. Mycket riktigt! Lågorna
stodo redan högt i skyn, och kyrkan låg näst intill. Vad var nu
att göra? Skulle jag inställa festen och sätta folket i säkerhet
eller fortsätta densamma i förtröstan på Guds beskydd. Jag beslöt
mig för det sistnämnda, och allt avlopp lyckligt och väl. Elden
blev till slut släckt, och den överhängande faran var avlägsnad.
Så kunde då festen fortsättas med fröjd och gamman och blev
trots alla svårigheter en av de angenämaste vi haft. Att de rikliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
