Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖMANSVÅRD OCH VERKSAMHET BLAND NORDSJÖFISKE RE
119
buds, förrän Missionsstyrelsen från början av år 1922 fick till
låns på obestämd tid övertaga ovannämnda tyska kyrka. Den har
underkastats en grundlig reparation och erbjuder präktiga lokaler,
men dess oläge är fortfarande ett hinder i arbetet.
Att dylika lokalombyten äro till skada för verksamheten säger
sig självt. Här som på andra ställen har det därför varit fråga
om att förvärva ett eget, välbeläget hem för arbetet. Pastor
Nordlund framställde ett förslag i den riktningen, men av brist på
medel kunde det icke genomföras.
Då Middlesbrough visat sig vara en både viktig och på grund
av hamnområdets utsträckning krävande plats, har assistent måst
anställas till sjömansprästens hjälp. Som assistenter ha
tjänstgjort A. A. Öhman 1908—juni 1909, därefter styrman J. Otterberg
t. o. m. 1913. Efter honom kom herr E. Nordin ocli därpå herr
Algot Lindholm, som på denna post genomlevde krigsåren. Ären
1922—23 tjänstgjorde kand. David Storm, 1923—24 agronom,
kand. Erik Oldeberg, 1924—25 kand. Axel Gringe samt därpå
kand. Bo G:son Ribbing.
Assistenterna ha i regel varit bosatta i Middlesbrough.
Sjömansprästen besöker staden så ofta tjänstgöringen i West Hartlepool
tillåter det, och assistenten biträder i sin ordning även i arbetet
vid huvudstationen. I framtiden kommer säkerligen allt större
vikt att läggas på bistationen, ty Middlesbrough kommer utan
tvivel att erbjuda stora arbetsmöjligheter.
Hull.
Till namnet är den staden säkert allmännare känd i Sverige
än de flesta andra engelska orter. Det är nämligen över Hull
som det ena tiotusentalet efter det andra av Sveriges söner och
döttrar under årens lopp dragit ut till det stora »lyckolandet»
på andra sidan Atlanten. Om det landet för dem blev vad de
drömde om, det känna vi i de flesta fall icke. Några funno ett
liv i försakelser och mödor, om vilka de ej gjort sig någon
föreställning, kanske gingo de lielt under i den skoningslösa kampen
för tillvaron. Det är därför ej utan djupt vemod man tänker på
alla de människolaster, som det givmilda Sverige sändt över från
Göteborg till Hull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
