Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖMANSVÄRD OCH VERKSAMHET BLAND NORDS JÖFISK ARE
127
vetvis vållade allt detta oro i sinnena, modlöshet hos somliga,
bitterhet hos andra. Och det blev ej lätt att samla denna menighet
till stillhet omkring ordet. Pastorn blev i många fall sjömännens
förtrogne och fick del av deras bekymmer ocli besvikelser. De
bruka ej ge sig över i första taget. Deras hårda liv gör dem sega
och uthålliga. Men ibland kan det se mörkt ut för dem också.
Äter krävdes det takt och vishet av sjömansprästen, som utan att
taga parti dock borde vara dem till ledning och hjälp. Det bästa
för honom var att söka en ståndpunkt ovanom allt buller och
IÉÉBpI
Akterhälften av den strandade s/s Sveadrott under bogsering från olycksplatsen.
strid om jordiska ting. Från den kunde han visserligen fullt ut
taga del i de bekymmer av olika slag, som tyngde på
sjömännens hjärtan, men på samma gång visa dem, att det viktigaste
dock var att »hålla stäven mot hemmets ö».
Det viktigaste i sjömansprästens uppgift, där andligt och
jordiskt, heligt och profant rikligt omväxla, blir alltid själasörjarens
gärning. Allting måste såvidt möjligt föra inåt och syfta uppåt.
Ordets säde måste utsås i hjärtana i hopp om att Gud ger växten.
Uppmuntringar
i arbetet saknades ej. Till dem kunde hänföras sjömännens
villighet att lämna bidrag till verksamheten. Från en båt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
