- Project Runeberg -  I hamnar och storstäder /
142

(1926) [MARC] Author: Carl Renström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

DE SÄRSKILDA STATIONERNA

Sådana tider medföra vanligen stor arbetslöshet. Denna åter
behov av understöd. Ej mindre än 151 personer vände sig till
sjömansprästen för att få hjälp mot nöd. Så långt det var möjligt
blevo de ock hulpna, varvid både sjömansprästens egna och andra
varmhjärtade människors medel måste anlitas.

Lugn inträder på nytt, och arbetet går sin vanliga, jämna gång.
Sjömansprästen förrättar sin vakttjänst så godt han förmår. Intet
märkvärdigt sker. Men tröstens ord talas vid sjukbäddarna,
maningens ombord i fartygen eller på läsrummet. En och annan
vilsekommen föres till rätta. Det är alltsamman små händelser,
men i det lilla gömmer sig ej sällan början till något stort. Där
kommer en in i läsrummet och ett samtal utspinner sig. Om han
ofta skriver hein? Ähnej, nog har han varit försumlig att skriva.
Kunde han då icke skriva en hälsning i kväll? .la, varför inte?
Snart är ett kort färdigt till mor. Bara några ord men säkert
dyrbart för modershjärtat. »Vill pastorn ta kortet, så att det
kommer säkert på posten?»

»Visst vill jag det. Men hör nu, vad använder du pengarna
till?»

»Jo, det lilla som jag får ut går till kläder. Jag är ensam
läm-pare och kolen äro dåliga, så det går mycket åt, och allt skall
jag framskaffa. Jag har icke tid att tvätta mina kläder, utan de
få sitta på, tills jag ej kan ha dem mer, och jag sliter mycket.
När jag slutar mitt arbete, är jag så trött, att jag faller ihop som
en trasa. När jag kommer till H., får jag ut mycket pengar, och
då skall jag resa hem.»

»Ja, gör det, men gå upp till sjömanskyrkan där ocli sänd hem
det mesta i förväg.»

Det skulle han. Ett nya testamente kommer ned i hans ficka.
En del gammalt bekant i bokväg lägges in i ett paket, och mèd
det under armen knallar han förnöjd ombord. Kanske detta lilla
samtal blir orsak till att han verkligen blir till glädje för sin mor.

Vi ha flera gånger antydt, att pastorn och hans medhjälpare
besökt sjuka sjömän. Det torde därför vara på sin plats att ägna
några ord åt det sjukhus i London, där man finner de flesta
landsmän, nämligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:54:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihams/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free