- Project Runeberg -  I hamnar och storstäder /
153

(1926) [MARC] Author: Carl Renström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÖMANSVÄRD OCH VERKSAMHET BLAND NORDS JÖFISK ARE

153

minde om den lilla församlingen omkring Herren i den där sälen
inne i Jerusalem».

Någon talrik församling kunde man i allmänhet icke vänta sig
här. Våra egna fartyg voro ofta mycket fåtaliga. De svenska och
andra nordiska sjömän måste uppsökas på främmande båtar.

Julen kommer med minnen från avlägsen fosterbygd. 1 små
grupper eller ensamma ty sig sjömännen till sin pastor, få sina
julgåvor och finna det varmt och hemtrevligt hos honom. På
julaftonen finner en ensam
svensk vägen hem till pastorn.
Juldagen kommer ban med en
kamrat, som har samma behov
av hemtrevnad. De äro på en
engelsk båt. »Vi hava ingen
Jul därnere», säger han och
pekar mot dockan. Kamraterna
sökte sin julglädje på krogen.

Och så blir det gemensam
julfest både en och två gånger.
Då samlas hela skaran sjömän,
som finns i hamn. De
fastbo-ende äro också med och hjälpa
till att göra stunden rik för
havets män. Och rik blev den
genom psalm ocli sång men
framför allt genom ord om Honom,
som kommit såsom den stora julgåvan och vill låta julglädje
strömma till oss ej blott i lugna, sköna stunder, utan ock i mörka,
bistra, stormuppfyllda dagar och nätter.

En gång sitter pastorn på en sjömanskista inne i skansen. Dit
hade han lockats av en känd melodi, som spelades. Två 16-åringar
sitta därinne.

»Vad är det för en sång, ni spelar?» frågar han.

»Det är den, som slutar med orden: ’Hem, hem, mitt kära hem!
Ej finns en plats på jorden så kär som du mitt hem’.»

De voro från samma trakt, hade gemensamma minnen från
skola och konfirmation. Nu luide de träffats därute och talat om

Axel Boman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:54:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihams/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free