Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
DE SÄRSKILDA STATIONERNA
andra inbjödos dit. Snart fick man se kyrkbåtar komma från
flera håll, och på däck eller i en kajuta samlades alla omkring
Guds ord, sång och bön. Det blev trångt ibland i de små
kajutorna, varmt också. Men framförallt blev det varmt i hjärtat. Och
när den enkla men rika gudstjänsten var slut, vände kyrkbåtarna
tillbaka med mötesbesökarna, som fått allvar och lielgdagsro över
anleten och sinnen.
Naturligtvis var det ur arbetets synpunkt olägligt, att
verksamheten inskränktes till blott 3 månader på sommaren.
Skeppsfarten var visserligen då betydande, men den livligaste trafiken ägde
rum höst och vår, då det kyrkliga arbetet var nedlagt. Är 1905
t. ex. besöktes Stettin av inalles 992 svenska fartyg med 8,603
mans besättning. Under juni—augusti kommo av dessa blott 248
fartyg med 1,714 mans besättning. Man förundrar sig därför icke
över den livliga önskan, som både pastor och sjömän kände, att
Stettin måtte få en egen sjömanspräst. För församlingen i Berlin
medförde det givetvis också olägenheter, att dess pastor under så
lång ticl måste vara borta från sitt egentliga arbetsfält.
Missionsstyrelsen lyssnade villigt till detta önskemål, men av
brist på tillgångar kunde ingenting i saken åtgöras förrän år 1908,
då pastor K. P. Ihjdén blev stadigvarande sjömanspräst i Stettin.
Självständig station.
Detta var ett stort framsteg. Den unge sjömansprästen, som
också under sommaren 1907 haft arbetet i Stettin om hand, var
i hög grad vinnande och hjärtegod, varför han ock blev en
sjömännens vän ocli fick deras förtroende. Hela sitt återstående liv fick
han ägna åt våra sjömän på denna och senare på en ännu
viktigare plats, tills han mänskligt sett allt för tidigt rycktes bort.
Bevis får han ock mottaga, att hans arbete icke är förgäves.
Så skriver en: »Mina tankar bruka ila till Stettin ibland bara för
den saken, att jag fick mycket godt med mig därifrån, som vill
sitta kvar ännu.» En annan kom på vinglig stråt och råkade i
rövarehänder, d. v. s. runnare togo hand om honom. Slutligen
fick han hyra och försvann. Men intrycken av ord och
förmaningar han fått sutto kvar i sinnet, och efter en tid skrev han och
bad bevekande om svar. Det fick han, åter med allvarliga ocli
kärleksfulla förmaningar. De föllo ej på hälleberget, ty på nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
