Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
DE SÄRSKILDA STATIONERNA
mörkret går ej sällan någon fiskeskuta under. I detta
sammanhang kan nämnas, att verksamheten på Shetland blev orsak till
att en bevakningsbåt började utsändas till dessa fiskare. På
Shetland talade de om, huru de långa tider på höstarna måste ligga
ute i Nordsjön, avskurna från all förbindelse med hemmet. Andra
länders fiskare fingo post o. d. hemifrån genom något mindre
krigsfartyg, som gjorde en tur ut till dem. Om blott
vederbörande därhemma hade reda på, hur vi ha det, skulle nog också vi
få sådan hjälp, menade de svenska fiskarne. Saken inberättades
av pastorn och vann genast gehör. En kanonbåt gick ut med post,
medicin m. m., sökte upp fiskekuttrarna, förhörde sig om
tillståndet ombord och lämnade hjälp, om sådan var av nöden. På
sådana turer, som årligen upprepats, då svenskar besökt
Doggers-bankarna, har vissa år en präst medföljt.
Alla Shetlandspräsler ha enstämmigt intygat, alt församlingen
därute varit den mest kyrksamma och för Guds ord mottagliga,
som man i vår tid kan tänka sig. För alla har det varit en
tros-stärkande erfarenhet att arbeta bland fiskarne. Så skriver en av
dem: »Inte vet jag, varpå det berodde, men högtid var det vid våra
gudstjänster på Shetland. Kanske bidrog den saken, att vi voro
så långt från vårt kära Sverige. — Kanske var det den starka
psalmsången, som lyfte oss mot Gud. Ja, nog bidrog allt sådant.
Men innerst var det väl, att kring samme Gud, kring samme
Frälsare, kring samma tro som de våra där hemma fingo vi samlas,
kunde vi få vara ett med dem» (Cl. Törner).
Enstämmigt vittnas också om, hur tacksamma fiskarena voro
över att hava en svensk präst ibland sig. En pingstafton gå de där
och oroa sig över, att deras präst på grund av stormigt väder
måhända ej skall hinna fram till högtiden. När han ändtligen
kommer, mötes han av ett: »Hjärtligt välkommen! Nu få vi Pingst
som hemma!» Visst ville de ha en riktig präst, erfaren och säker
i sina stycken, inte en som »just hade fått rätt att bära
prästkappa». Klar och tydlig med bestämt ämne och noga markerade
huvudtankar skulle predikan vara. Ty »då var det lättare att
skriva och tala om för dem därhemma, vad prästen sagt». Nog
kunde de lyssna, dessa bohuslänningar. Kanske en Shetlands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
