- Project Runeberg -  I hamnar och storstäder /
229

(1926) [MARC] Author: Carl Renström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÖMANS VÅRD OCH VERKSAMHET BLAND NOR DS JÖF1 SKARE 229

präst skulle kunna träffa en eller annan från församlingen, som
ännu kunde berätta för honom huvudinnehållet i den och den
predikan, som för många år sedan hållits över den och den texten.
Ty för dem är det ett livsbehov att höra och att gömma det hörda.
Och få de ej tillfälle att lyssna till förkunnelsen, så ha de med
på sina färder bibeln och psalmboken men därjämte Schartau
och Roos, ja, det hände t. o. m., att de hade med den redan då
förkättrade katekesen. Ty den förde dem tillbaka till deras
konfirmationsläsning och upplivade på nytt de djupa intryck, som
de då mottagit.

Utan skäl uteblev icke gärna någon fiskare i hamn från
gudstjänsterna. En som kämpat för livet i två dygn når ändtligen
fram och får veta, att prästen kommit och att ban får vara med
om en gudstjänst. »Då har jag gärna gått i storm i två dagar»,
säger han, »det är det vardt.» Är efter år får pastorn i uppdrag
att tacka Missionsstyrelsen för verksamheten bland dem.
Styrelsen får väl röna tacksamhet från många håll, men »jag skulle
vara böjd för att tro», säger en av prästerna, »att tacksamheten
icke på något håll är så stor som hos de bohuslänska fiskarne».

I nästan alla ämbetsberättelser från Shetlandsprästerna
återkommer ett namn, som omtalas med tacksamhet och vördnad,
det namnet är

Doktor Saxby.

En gång stod en liten engelsk pys på fiskebryggan i Baltasound
vid sidan av sin far, som var läkare. Några svenska fiskare stego
i land, och gossen blev rädd. Han hade hunnit så långt, att han
börjat läsa sitt folks historia, och i den hade ban hunnit till talet
om Nordmännen. De voro ena förskräckliga busar, rövade och
brände var de foro fram, och ingen kunde få bukt med dem. Att
dessa rövare kommo över havet, det visste ban. Och nu hade
dessa resliga gestalter kommit över samma hav från det fjärran
sagolika Norden. I sin fiskarekostym äro de för gossen nästan
lika skräckinjagande som historiens och sagans vikingar.

Men gossen växte till i ålder och visdom och lärde känna vad
som händt i Norden, och att dess söner numera ej kommo på
vikingatåg utan voro stadda i fredliga ärenden. Men dessa, som
satt hans barnafantasi i rörelse, väckte alltfort hans intresse. Han
började undersöka sin egen släkthistoria och fann, att han här-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:54:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihams/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free