Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIASPORA VERKSAMHET I FÖRENING MED SJÖMANSVÅRD
241
Omkring denna grupperade sig snart andra föreningar och
verksamhetsgrenar. Till en början igångsattes en söndagsskola,
och en nykterhetsförening bildades, båda med samlande och
fostrande uppgift. Söndagsskolan leddes av fröken Emma Rosalie
Lilienberg ända till hennes död den 4 oktober 1919, ett sällsynt
exempel på kärlek och uthållighet. I Rysenstensgadens lokaler
började snart samlas även en förening för beklädande av fattiga
barn inom kolonien, och en nybildad ungdomsförening höll där
sina sammanträden. Allt flera slöto sig samman och fylldes av
verksamhetslust. I nära anslutning till den kyrkliga
verksamheten arbetade den Svenska understödsföreningen, till vilken den
förut nämnda föreningen av svenskar och norrmän ombildats.
Flera hundra personer fingo genom den hjälp. Antingen blevo de
hemsända till Sverige, eller ock erhöllo de genom föreningen
tillfälliga bidrag. På ena eller andra sättet utdelades 2 à 3,000
kronor årligen.
Först och sist gällde det dock att få till stånd en egen kyrka.
Man började samla en byggnadsfond. På kyrkoföreningens
födelsedag fick den i faddergåva 6,000 kronor av en gammal svensk
dam. Föreningens medlemmar voro från början ej många, icke
heller förmögna, men man handlade efter regeln: »Många bäckar
små etc.». Var och en gav vad ban ocli hon kunde. En kvinna,
som ej liade mycket att avvara, kom med en påse, i vilken det
låg 40 blanka 10-öringar. Många änkans skärvar kommo till
fonden för den svenska kyrkan, och de följdes av stora gåvor. Flera
tjänarinnor gåvo både halva och hela årslöner för samma ändamål.
Man sände insamlingslistor till alla Sveriges prästhem. Tio
kronor borde väl ej vara omöjligt att åstadkomma i en bel
församling. Efter hand flöto dessa bidrag in. Och så hände det sig, att
man efter åtskilliga år samlat en summa, som lyfte upp
kyrko-tanken från önskan och hopp till visshet om att målet skulle
uppnås.
Man började se sig om efter lämplig tomt. Först var det
meningen att köpa en sådan, men försök i den vägen ledde icke till
något resultat. Så uppkom förslaget att inköpa några fastigheter
och i dem inreda kyrksal m. m. Till lycka för den svenska
kvrko-gärningen i Köpenhamn blev detta förkastat. Slutligen vände man
sig till danska regeringen med anhållan, att den måtte upplåta
16 Carl Renström, I hamnar ocli storstäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
