Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•284
DE SÄRSKILDA STATIONERNA
Det står för oss som det bästa ocli skönaste på jorden. En och
annan kan visserligen säga, att det ej är så. Han har kommit
bort från allt sådant strunt. Han är kosmopolit. Det land, där
han för tillfället bor, är för honom allt. Han har glömt sitt
modersmål och har svårt för att bruka det. Det är ingen sträng,
som vibrerar särskildt innerligt för det gamla landet. Så säger
han. Men giv akt på honom, när fosterlandet på ett eller annat
sätt riktigt träder fram för honom! De gamla minnena få makt
med honom, och undan för undan kommer det i dagen, att
kärleken till Sverige alltfort sitter i
högsätet därinne. Han kan ej hjälpa
det.»
Denna ypperliga skildring låter oss
rätt väl förstå, hurudan den församling
var beskaffad, som pastor Arvid Boman
övertog, då han år 1911 reste ut till
Johannesburg. Vi ha redan sett1, att han
icke behövde börja från början. En
ordnad församling fanns redan; den är för
övrigt svensk-finsk, då även
svensktalande finnar få bli medlemmar i den.
Och vid tiden för hans ankomst dit
fanns också en egen svensk kyrka. År
1910 hade prosten J. E. Norenius lyckats
inköpa den förra tyska kyrkan i staden,
där för övrigt svenska gudstjänster redan förut hållits. Priset,
omkring 15,000 kronor, var synnerligen billigt, isynnerhet som däri
ingick orgel och all inredning. Medel fick man genom att
sammanslå de svenska och finska andelarna av den upplösta
skandinaviska församlingens tillgångar, genom inkomster från basarer,
som hållits, gåvor och kollekter från hemlandet ocli från
landsmännen därute. Så blev kyrkan. skuldfri och ändock hade man
en god behållning.
Tillväxt.
Men mycket återstod ännu att göra. Därnere, liksom i alla
utlandsförsamlingar, behövde man ej endast en kyrka utan ock
1 Se sid. 89 ff.
Arvid Boman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
