Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•288
DE SÄRSKILDA STATIONERNA
En prästfru hade på hemvägen från gudstjänsten i en av de
vackra Stockholmskyrkorna kommit att tänka på, att långt borta
i Johannesburg fanns det ock en svensk kyrka, men huru olik
de sköna helgedomarna i vår huvudstad. Kala, vita väggar, ingen
målning, ingen altarprydnad, som kan lyfta och stämma de
besökandes sinnen till lov och tillbedjan. Skulle intet kunna göras för
att avhjälpa åtminstone den senare bristen? Den saken hade
redan förut lagts på hennes hjärta genom ett brev från pastorn
därute. Nu ger hon sig ingen ro, förrän hon finner den konstnär,
som var villig att gratis skänka tid och konst för att pryda en
kyrka för landsmän i förskingringen. Så blir
Johannesburgskyrkans altarskåp en verklighet. Det föreställer Jesus inför
Em-maus-lärjungarna just i det ögonblick, då dessa bedja: »Bliv när
oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas sitt slut». Sedan
konstverket utställts i Stockholm, kom det efter en äventyrlig färd
till bestämmelseorten och upphängdes på sin plats. Men se, nu
upptäcker man brister i kyrkan, som man förut ej märkt.
Omgivningen måste göras konstverket värdig. Penningar samlas, tak
ocli väggar upphjälpas. Och när menigheten på den gode herdens
söndag samlas för att mottaga konstverket, är kyrkan som ny.
Om den gode herden predikades i ord och bild. Och då och
ständigt sedan predikar konstverket därnere i guldstaden om alt det
finns något, som är värdefullare än allt guld i världen: Att Jesus
blir när oss.
Tacksàmhetsskrivelser avgingo samma dag från församlingen
till fru Anna Westman ocli fröken Gerda Höglund i Stockholm.
Församlingsvård.
Man försökte få i gång en svensk skola men utan större
framgång. Äter blevo cle stora avstånden ett hinder, ocli föräldrarna,
isynnerhet om någon av dem tillhörde en främmande nation, hade
svårt att förstå gagnet av svensk undervisning. På samma sätt
gick det med konfirmandundervisningen. Svenskens svaghet är
nu en gång för alla den att taga starkt intryck av andra nationers
seder och bruk. När konfirmation icke var vanlig där på
platsen, varför behövde då svenska eller halvsvenska familjers barn
konfirmeras. Sed och bruk, även de bästa, kunna lätt bli slen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
