Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DI A SPOR A VERKSAMHET
309
sagts, ärofulla anor. Framtiden ligger i Guds hand. Men Han som
välsignat sitt verk och låtit det övervinna många stora svårigheter
skall förvisso också i framtiden låta det bliva till rikt gagn och
välsignelse för våra där boende landsmän.
London.
För tredje gången komma vi tillbaka till världsmetropolen vid
Themsen. Det gäller nu en kort framställning av därvarande
svenska församlings historia från slutet av förra århundradet.
Till sagda tidpunkt ha vi förut i stora drag följt densamma.1
Med avseende på den gamla
församlingskyrkan
ha vi redan konstaterat, att den vid nyssnämnda tid ej längre låg
lämpligt till för de svenska sjömännen. För de fastboende var den
kär såsom ett svenskt historiskt minne, men de hade slagit sig ner
i West End eller andra från kyrkan avlägsna kvarter och kunde
sällan komma till gudstjänsten. Det värsta var dock icke de stora
avstånden. Kyrkan hade verkligen blivit en »Rosa inter spinas»,
en ros bland törnen, såsom det står i dess sigill.2 Den närmaste
omgivningen var, om än icke farlig, dock så obeskrivligt smutsig
och motbjudande, att det för de flesta krävde självövervinnelse
alt begiva sig dit. Utom på stora högtids- eller bemärkelsedagar
voro därför de kyrkobesökande ytterst få. Stundom inskränkte de
sig till några stamgäster på läsrummet vid Prince’s square ocli
några andra, som infunno sig för att få sin »halvkrona» (c:a
2: 50) ur kyrkans privata fattigkassa.
Verksamheten måste tydligtvis därav lida svårt avbräck. I
synnerhet utrikes måste kyrkligt arbete ha förmåga att anpassa sig
efter ändrade yttre förhållanden, om det ej skall löpa fara att
självdö. Legationspredikanten Johannes Palmér (1887—1903)
gjorde ett försök i den riktningen, då han år 1890 upptog
andaktsstunder på söndags eftermiddag i Solio, dit svenskar lätt kunde
1 Se sid. 20 ff. Efterföljande skildring vilar huvudsakligen på J. Lindskogs och
A. O. T. Hellerströms förut angivna arbeten.
2 Uttrycket lär ursprungligen ej ha åsyftat kyrkans läge, utan antydt, att hon
ej var sektkyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
