Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•312
DE SÄRSKILDA STATIONERNA
Hartlepool, vars belopp under senare år växlat mellan £ 25 och
£ 27 om året.»
Den 17 april 1890 sände dåvarande utrikesministern, greve
Lewenhaupt en avskrift av detta brev jämte meddelande om sakens
utgång till ärkebiskop A. N. Sundberg. Det var alltså denne, som
stod bakom vederbörandes ingripande.
Man lägge på minnet vad kyrkorådet yppar angående målet för
sin strävan, vad förvaltningen beträffar, liksom ock talet om
skeppsavgifterna.
Kyrkans förflyttning till någon lämplig plats i västra London
hägrade vid tiden för sekelskiftet som ett avlägset
framtidsperspektiv. Man hade år 1894 lyckats åstadkomma
lagfartshandlingar till kyrkotomten och hoppades att med tiden kunna till
fördelaktigt pris avyttra densamma. Den utgjorde 28,000 engelska
kvadratfot. Det minsta pris man hoppades på var £ 1 pr
kvadratfot. När man genom ev. försäljning samt från andra håll samlat
ett belopp, tillräckligt för en kyrkobyggnad och driftsfond, då
valtiden inne att bryta upp från East End. Driftsfonden ansågs
nödvändig, ty — skeppsavgifterna komme antagligen att indragas.
Fruktan därför hängde som ett Damokles-svärd över
församlingens huvud.
Men största delen av kyrkotomten liade ända till den 1 juni
1856 varit begravningsplats, och beträffande sådana bestämmer
en parlamentsakt, att de icke få bebyggas. Därigenom sjönk
värdet till en bråkdel av vad man hoppats erhålla. Detta kom man
först senare underfund med.
I al]a händelser var frågan om verksamhetens förläggande till
annan plats alldeles för viktig för att kunna hänskjutas till en
oviss framtid. Ty visserligen måste det sörjas för kyrkans
ekonomiska bestånd, men det viktigaste var dock, att hon finge göra
en insats i koloniens liv. Då kunde man med förtröstan lämna
det övriga åt Gud.
Pastor J. H. Lindskog, som den 1 maj 1903 började sitt arbete
i London, fann snart, att denna angelägenhet måste bli föremål
för snar behandling. Sjömanskyrkans tillkomst i sydöstra
London var ett ytterligare skäl till att söka ett nytt centrum för
arbetet bland de fastboende, ty därefter hade den gamla kyrkan i
Prince’s square intet bärande skäl för sitt fortbestånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
