Fager skiner solen, så fager och blid
i landet Hvitavall,
blommor bär hvar buske, och grön är hvarje lid
i landet Hvitavall.
Där susa höga skogar, där sorla bäckars språng,
där flyga vackra fåglar omkring med ljuflig sång
i Hvitavall, i Hvitavall det väna.

Där skimra alla ängar i evig sommarglans
i landet Hvitavall,
där leka späda älfvor och gå hvar kväll till dans
i landet Hvitavall,
där simma hvita svanar kring på blanka sjöars ro,
där titta tomtar vid hvar sten och skogsrån vid hvar mo
i Hvitavall, i Hvitavall det väna.

Där rida käcka prinsar på äfventyr alltjämt
i landet Hvitavall,
där trippa små prinsessor med lustigt glam och skämt
i landet Hvitavall,
där stå de underbara slott af marmor och af gull,
och luften är af strängaspel och sång och under full
i Hvitavall, i Hvitavall det väna.

— O säg oss hvar det ligger, det underfulla land,
hvar ligger Hvitavall?
— I klara aftontimmar vid dagens ljusa rand
där skymtar Hvitavall.
Och lite’ bortom skogen och blåa bergens bryn,
och lite’ bortom stjärnorna och lite’ bortom skyn,
där ligger landet Hvitavall det väna.