- Project Runeberg -  I Hvitavall. Visor och sagor / I. /
11

(1895) [MARC] [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ängen och kallade på svanarna, som lågo och summo i viken. Och så satte sig Per och Brita upp på
fåglarna och befallde dem att flyga bort till Arabia land.

Och svanarna höjde sig på starka vingar och flögo med susande fart hän emot söder. Långt under
sig sågo barnen länder och sjöar och skogar och berg; hvita och rosiga skyar, skimrande i aftonsolen, sågo
de segla under deras fötter. Det var kallt däruppe, och godt var det nu att hafva de kappor, som de fått
af kungabarnen; dem svepte de omkring sig och drogo upp en flik öfver hufvudet.

Det var skumt, när de nådde fram till Arabia land och till konungens borg. Slottets hvita murar
glimmade svagt i stjärnljuset. På det vidsträckta taket, som var platt och belagdt med marmorhällar, slogo
svanarna ned. Barnen påminde sig nu hvad prinsen berättat för dem om sättet att lära sig all världens
tungomål, och innan de stego af, kysste de trenne gånger svanarna på hufvudet. Därpå började dé med
blicken leta efter den järnlucka, genom hvilken man — enligt hvad konungabarnen berättat för dem — steg
ned till borgens inre. Och de varsnade den svarta luckan och gingo ditåt.

Då öppnade sig plötsligt luckan underifrån. Och ut på taket trädde en storvuxen kvinna, klädd i en
präktig dräkt och bärande en guldkrona på hufvudet. Hon gick emot barnen, och dessa märkte med
förskräckelse, att hennes ögon voro grymma och blixtrade vildt i mörkret. De förstodo strax, att detta var den
elaka drottningen.

»Jaså, ären I nu ändtligen här!» utropade drottningen med skarp stämma. »Obemärkta och utan min
vetskap hafven I gjort edra nattliga utflykter; I hafven varit nog listiga att alltid komma tillbaka före
dagbräckningen, men nu hafven I oförsiktigt fördröjt er, och jag har fått veta er hemlighet! Och nu ska ni
inte så snart få komma ut och fara igen — det lofvar jag er!»

De båda vallarebarnen voro helt och hållet insvepta i de vida kapporna, och det var därför intet un-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihvitavall/1/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free