Där bor en bonde vid Martebo myr,
han äger väl hundrade getter,
och en killing så yr, den ingen i styr
kan hålla, när till skogs han sätter.

Han sätter i väg, han flyger och far
utöfver båd’ gärdsgård och bäckar;
ej kvinnfolk, ej karl den killingen tar,
när han hoppar öfver berg, öfver bäckar.

Och ingen kan tro hur i mark och i mo
han skenar öfver stockar och stenar,
och hur han kan gno, och hur han kan sno                
bland enar och granar och grenar.

Den killingen helst uti skogen är
där söker han sig sin föda.
Den killingen är till mycket besvär,
han gör sin husbond’ stor möda.