- Project Runeberg -  I Hvitavall. Visor och sagor / I. /
35

(1895) [MARC] [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nej, jag går inte,» sade Nubbe Dubb, »det kan inte komma i fråga!» Och så kröp han ner igen i
sin murkna stubbe.

»Hvad folk kunna ställa till tråkigt för sig själfva!» sade Nippe Napp, då de fortsatte sin färd. »Nubbe
Dubb har alltid varit på det viset: blifvit lätt stött öfver småsaker. Sådant har man bara ledsamt af själf.»

Deras väg gick nu förbi ett grått, mossbevuxet berg. In i berget gick en djup, mörk klyfta, hvars
ingång halft var dold af ett hagtornssnår. Därinne i klyftan bodde ett bergatroll.

Rosalill kastade en blick bortemot berget.

»Månntro Mille och Mulle äro bjudna med på balen?» sade hon.

»Ja, det äro de,» sade Nippe Napp. »Deras pappa är visserligen ett troll, och sådana umgås vi ju
inte med, men eftersom deras mor var en älfva, räknas de nu ändå halft med till våra kretsar. Och jag
vet, att min släkting slottstomten, hvilken gjort upp bjudningslistan åt feen Rhododendriana, tyckte, att man
kunde göra dem den vänligheten att bjuda dem med.»

I det samma kommo två små trollbytingar framrultande ur klyftan. Det var Mille och Mulle. Att
deras mamma varit en älfva, märktes just inte på dem. De voro tjocka och breda med små krokiga ben,
de hade breda munnar,, som gingo äuda upp till öronen, och små sömniga ögon, som sutto halft begrafna
i pösande kinder. Men för resten sågo de ganska beskedliga ut.

De kommo fram och hälsade och slöto sig till sällskapet.

Mille bjöd upp Lillfager till första dansen. Hon tyckte just inte det var roligt att dansa med den
tjocke trollbytingen, men hon tänkte, att det vore väl oartigt att säga nej. Mulle bjöd upp Rosalill, som
heller inte tyckte hon kunde neka, fast hon nog hade lust. För öfrigt voro Mille och Mulle mest upptagna
af tanken på hvad de skulle få för mat på kalaset.

»Tror farbror där blir god mat?» frågade Mulle.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihvitavall/1/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free