- Project Runeberg -  I Hvitavall. Visor och sagor / I. /
48

(1895) [MARC] [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid nio-tiden på morgonen kom slottstomten och väckte dem.

»Skynda er», sade han, »nu ha de kommit med lilla Maja-Lisa för att fråga hur det skall ställas
med henne.»

Och de skyndade alla tre upp till slottet och in i det stora förstugurummet, där de, osynliga, ställde sig
att åse hvad som försiggick.

Där stod den gamla fröken Helena — hon, som skötte hushållet åt slottsherm — och såg med bekymrad
min på den lilla flickan, som förts till henne af tvenne torpargummor

»Ja, hvad skall man ta sig till med henne?»v sade hon och runkade på hufvudet. Och då slottsherrn
i det samma kom ut, sade bon frågande till honom: »Det blir väl bäst, att hon kommer på fattigstugan?»

Slottsherrn stod och såg på den lilla Maja-Lisa.

»Nej, till fattigstugan skall hon då inte», sade han litet häftigt.

Han stod och tänkte på att lyfta upp henne på armen, men han var så ovan vid barn, att han
kom sig inte för med det, utan han böjde sig i stället ned emot henne.

»Hvad heter du?» frågade ban.

»Maja-Lisa», svarade hon; hon var alls inte blyg, utan såg upp i hans ansikte med sina klara,
glittrande blåa Ögon. Helt plötsligt, liksom af en ingifvelse — kanhända hade féen Rhodiana hviskat någonting
till henne — sträckte hon ut sin Ulla hand och fattade i slottsherrns skägg och drog sakta däri med ett
skratt, som ljöd likt en liten fågels kvittrande.

Då rann det med ens upp ett minne för slottsherrn, ett minne af någonting, som ban tyckte sig ha
hört någon gång, han visste ej hvar eller när, men ban trodde, att det var för mycket länge sedan. Dessa
ord var det, som runnö för honom:

»En solstråle skall lysa in i ditt hus — håll den kvar, ty den skall gifva dig tröst och glädje.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihvitavall/1/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free