Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sandig, långgrund strand. Utmattad hade gossen somnat in, så snart han kommit i land. Stormen hade
lagt sig, den varma solen hade torkat den lilles våta kläder. Men lille Nils sof ännu.
Då kom där fram ur den mörka skogen en stor svart gorilla; hon såg sig vädrande omkring och begaf
sig ned emot stranden. När hon fick se den lilla varelsen, som där låg sofvande på sanden, stannade hon
förundrad. Därpå närmade hon sig den lille och började nosa på honom.
Då öppnade Nils sina ögon.
Nils ägde en stor bilderbok, i hvilken på första sidan en gorilla var afbildad. Han visste därför strax,
ätt det var en gorilla han nu såg framför sig. Och han blef helt förtjust åt att få se ett sådant märkvärdigt
djur i verkligheten. Han blef därför icke alls förskräckt öfver att se den stora svarta varelsen, som stod
lutad öfver honom, utan skrattade helt belåten.
Nu var det så, att denna gorilla nyligen hade mist sin unge, hvilken hon mycket sörjt. Då hon nu
såg detta märkvärdiga lilla hvita barn, som låg där i sanden och tittade på henne och skrattade, så kom
hon på den tanken att taga det till sitt fosterbarn, för att ej vara så ensam mera. Hon lyfte upp Nils, men
märkte då, att han var fastbunden vid någonting. Det var en ringa sak för gorillan att med sina starka
tänder och klor af slita repen och göra lille Nils fri. När nu gossen reste på sig, och gorillan såg, att han
kunde gå — alldeles som om han varit en riktig gorilla-unge — gaf hon till ett brummande läte, som betydde
att hon var mycket belåten. Så tog hon Nils vid handen och ledde honom bort emot skogen.
Men när de kommo till brynet af den stora urskogen, lyfte gorillan upp Nils på sina armar och begaf
sig ditin emellan de höga träden, klättrande öfver knotiga trädrötter.
Hvad det är underbart därinne i den täta urskogens dunkel! Mellan väldiga, mossbevuxna
trädstammar hänga slingerväxterna med sitt rika, gröna löfverk, och sina stora, färgrika blomkalkar, och bilda liksom
brokiga förhängen och mattor i ofantliga halfskumma pelarsalar.
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
