Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid hans sida står ängeln Ardaël. Han höjer sig mildt ned öfver den stackars krymplingen och
stryker med handen öfver hans ögon, Och där går en liten skälfning genom barnets kropp, och hans ande har
lämnat sitt jordiska fängelse.
Med ett barn på hvardera armen sväfvar ängeln Ardaël uppåt mot det vackra slottet, byggdt af skyar.
Iian möter i rymden ängeln Ezaël, hvilken likaledes har varit och hämtat tvenne barn. De båda änglarna
träda in i slottet, in i de höga salarna, som nu hvila i halfdunkel, endast svagt upplysta af stjärnornas sken.
På några mjuka molnkuddar lägga änglarna varsamt ned siua skyddslingar, och där slumra de in så godt.
När morgonen gryr, och himmelen börjar att glimma i rosende sken, då sitta de båda änglarna utanför
den sal, där barnen sofva; de sitta invid hvar sin snöhvita pelare, och Ardaël blåser på sin flöjt ljufva klara
toner, medan Ezaël spelar därtill på en silfversträngad harpa.
Barnen vakna och sätta sig upp bland kuddarna. Den lille Jakob mumlar, ännu blott till hälften vaken
>0, ett sådant vackert positiv U
De stiga upp och begynna springa omkring i de vida ljusa salarna, fulla af glädje öfver allt hvad de
se. Jakob är så förtjust åt att fritt kunna röra sig, att ban bara springer och springer och gör höga hopp
af glädje.
Om en stund ropa Ardaël och Ezaël barnen till sig, och dessa komma och sätta sig vid änglarnas
fötter och lyssna med stora undrande ögon till hvad Ardaël och Ezaël förtälja för dem och till deras visa,
milda ord och bud.
När så aftonen kommer, föra änglarna dem upp på spetsen af det molnberg; i hvars inre de bo.
Och däruppe stå de små och se undrande och nyfiket ned på jorden och hålla sig hårdt fast i
änglarnas händer och kläder för att icke falla ned. Liten Kersti ser huru halmtaket på hennes moders hydda
glimmar likt guld, och huru sjön där bredvid blänker som silfver. Och lille Jakob ser den stora staden,
9!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
